God Jul till Er Alla!

Har idag firat jul (som majoriteten av Finland och andra länder som firar på julafton och inte juldagen). 

Vi hade bokat tomte (typ kl 12 inatt, bokningen alltså). Varför gör man det? Varför har man tomte när man har barn? Det är inget måste och många skippar det idag. Jag har inte riktigt kunnat ge något svar på det. Inget vettigt i alla fall. Men när jag såg Tomten från vårt köksfönster, gåendes på vår snöklädda väg stödandes på en käpp, då var jag 7 år igen och jag tror seriöst jag var den som var ivrigaste att få in tomten. 

Och jag har haft en sådan stark julkänsla, en sådan man hade då man var barn, hela dagen. Jag tvivlar på att allt är tomtens förtjänst. Familjen, maten, barnen, granen... Jag vill säga presenterna, men jag var faktiskt rätt ointresserad av att få dem. Men självklart var de roliga att öppna... Då jag hade tid att göra det i lugn och ro (när man är småbarnsförälder och dessutom är den som bjuder familjen på middag så prioriteras annat än julklappsöppnande). Men när allt sedan lugnade ner sig var det en fin bonus att få öppna julklappar. 

Så nu är vi alla trötta, men så otroligt nöjda. Ja, jag skulle faktiskt kunna gråta, så lycklig är jag just nu. Kommande jular kommer ha det tufft att slå idag. Och kommande vanliga dagar för den delen. Idag är jag lycklig att jag har gift mig med den finaste man jag vet, jag har underbart energiska barn, snälla föräldrar och syskon... Och den bästa släkten man kan giftas in i (och alla ni jag inte träffat idag så får jag ju som tur är se imorgon). Jag älskar vårt hem och jag älskar det vi gjort av vårt liv. Motgångar och andra grå saker tar vi en annan dag. 

Ja, på tal om energiska barn. På Tildes första jul (6mån) beslöt hon sig för att lära sig sitta själv. På Tonys första jul (7mån) lärde han sig att stiga upp själv med stöd. 

Självklart tror jag på julmagin!

Källkritik någon?

Nu sitter jag här igen och läser vaccinationsdebatter. Och jag blir så trött. Helt ärligt, jag skulle gärna vilja tro på att vaccinerna är något ont. Att bara vi slutade med dem så skulle en massa hemskheter sluta finnas. Och att även om vi slutade med vaccinerna så skulle inte andra sjukdomar komma tillbaka. Men ännu har ingen text lyckats övertyga mej.

De som är emot vaccin verkar tycka att test på vaccinen görs dåligt, undersökningarna är dåliga och biverkningarna är för farliga. De säger att informationen är riktad. Därför blir jag också så arg när jag sedan läser deras texter där de gör precis det samma som läkemedelsföretagen. De hänvisar bara till andra med samma åsikt och tabellerna och diagrammen är gjorda för att chockera en. Men vad säger diagrammen egentligen? Det pratar de inte om. "Se! Fler barn som är vaccinerade än icke-vaccinerade på det här området har astma!"... Okej, för det första. Antagligen är runt 95% av de där barnen vaccinerade medan endast 5% är ovaccinerade. Antagligen är majoriteten inom båda grupperna släkt med åtminstone en annan inom samma grupp (för vi tror väl fortfarande på att det är ärftligt, eller?). Oberoende så om 1av5 vaccinerade barn har astma medan 9av 95 barn som är vaccinerade har det så betyder det inte genast att vaccinerade barn har lättare att få astma. Ser man på det procentuellt så är det dubbelt fler icke-vaccinerade som har, även om antalet är färre. Men sådant skriver de inte in i sina artiklar. "Fler fall som är vaccinerade.." Jamen, jämfört med vad? Var är källkritiken där! Och vissa sväljer detta med hull och hår. Det skrämmer mig. 

Igen, jag vill gärna sluta med vaccinationer. Men ge mej en vettig artikel att läsa i så fall!

Uppdatering:
Ja, och alla får ju såklart tycka och göra som dom vill. Fritt land. Men hittade äntligen en sida som är för vaccination och som pekar på brister i anti-vaccinationspåståenden. Inte bara att var sida pratar för sin sak utan att bry sig om vad den andra sidan säger. Så nu känns det bättre att sätta dessa "gifter" i våra barn.

Och moster kan vara lugn. Alla sprutor de ska ha har nog barnen också fått och kommer fortsätta få :)

Att bo på landet

Jag ligger här i sängen. Det är mörkt och de andra sover. Surfar lite slött på telefon. Har svårt att somna. När jag till slut lägger ifrån mig telefonen och blundar så hör jag dem. Mössen. De tassar omkring på vårt innertak. Eller, jag hoppas att de är där. Det låter som om de var så nära. Kunde lika bra vara inne i rummet. Jag tänder lampan och ser på golvet, kikar in i alla små vrår jag kan hitta. Inga möss. Det känns som om jag blivit mörkrädd, vill inte sova med lampan släkt. Rätt konstigt egentligen. Jag är inte rädd möss, inte det minsta. Men jag gillar inte tanken att bli väckt av dem. Att ha dem FÖR nära. Att de skulle bita barnen, man har ju hört om sånt. 

Så nu ligger jag här i lampskenet, istället för att sova. Väntar på att höra dem igen. Vill bekräfta att de nog springer på taket, inte i rummet. Överväger att hämta upp en katt, han som kan fånga möss. Tänker på att vi spikade nät för gluggarna till innertaket, så fåglarna inte skulle bygga bo där. Nu bygger mössen bo istället, utan risk för några rovdjur. Kanske jag ska be Tobbi att öppna en glugg. Fåglarna brukar ju i alla fall hålla sig utanför huset. 

Lopp-o-holic

Det var Jans benämning på mig igår. En som är beroende av att shoppa på loppis, haha!

Men visst finns det lite sanning i det. Har shoppat väldigt mycket på loppis de senaste veckorna. Men det är ju så roligt. Och visst är det skönt att köpa saker för en mycket billigare peng än i butiken. Hittills har jag kunnat ursäkta mig med "jamen, vi behöver ju faktiskt det här", men efter att ha låtit Tobbi släpa hem en Skohylla, en byrå och en gästsäng så får jag nog dra i handbromsen för ett tag. Jag påstår fortfarande att vi har nytta av ovanstående möbler, men de är nog inte livsviktiga eller akuta behov. Dessutom har de ökat på min projektlista, så jag får allt bocka av några projekt innan jag inhandlar fler nu. 

Skohyllan och byrån bor numera i hjälpköket. Jag drömmer om att de en dag ska gå i vitt, men efter att ha haft dem här hemma i några dagar så tycker jag de är helt okej i trä också. Även om jag tror de skulle vara mer stilrena i vitt. Jaja, det finns på min to-do list. 

Bredvid byrån ser ni också ett av mina problemområden. En ful blöjroskis och ännu fulare kattlåda. 

Jag behöver en roskis i hjälpköket, blöjorna är tillfälliga, men den används även för skräp vi hittar i fickorna (allra senast då kläderna når tvättmaskinen) eller för prislappar på nya kläder, då vi tömmer väskor osv. Och kattlådan säger ju sig själv varför den behövs. Jag får besöka Pinterest, kanske jag hittar en snygg lösning på det hela. Eller kanske ni har en på lager? Kanske ni vet av någon snygg kattlåda?

Blogvember

Blev utmanad av Hanna så det är väl bäst att jag faktiskt genomför en utmaning också för en gångs skull (känns som om det är några jag lämnat på hälft med). Blogvember kan man läsa mer om här.

Så, här är då frågorna, och svaren såklart.

Vad är det roligaste med att blogga?

Jag gillar att arbeta med text. Det har alltid kommit naturligt för mig och jag gillar att kunna få utlopp för allt (eller okej, en del) som finns på insidan.

Vad gör min blogg speciell?

Just nu känns den sådär mitt emellan. Då jag började var det en blogg om en ung vuxen. Så blev det en byggblogg. En hobbyblogg. Ja, så startade jag en gravidblogg som blev en mammablogg.... Men nu är ju det där slut (allt utom mammarollen då, och den vill jag helst hålla lite i bakgrunden). Så just nu känns det som om bloggen lite står och haltar. Jag har själv ställt mig frågan utan att ha ett riktigt snyggt svar på den.

Hur ser min blogg ut om ett år?

Förhoppningsvis så har jag hittat en ny nish. Gärna nog en familjeblogg, men kanske mera fokus på vad vi gör än vem vi gör det med? Kanske pyssel och sysselsättning för stora och små? Ja, vi får se. Verkar ju ha mer tid att blogga i alla fall nu då det är mörkt, så förhoppningsvis dör den inte ut. 

Vilket var mitt allra bästa inlägg?

Öh.. Jag är uppe i 450 inlägg (OMG! När hände det?) ... Men jag har bland annat skrivit om mobbning och hur det kan vara svårt att upptäcka att man själv mobbar andra. Den tycker jag både är vettig och aktuell.

Vilka andra bloggar/bloggare inspirerar mig?

Jag läser mycket Lev mer på mindre, Lesthi, Jenn's blogg och Patriksbackan. (Se min blogglista till höger för länkar). Ja, och såklart då Hannas blogg som jag fick utmaningen ifrån. Såklart.

Det var de frågorna. Sedan ska också tre personer utmanas och jag utmanar då Sabina, Jenni och Pia. Jag hoppas ni drar utmaningen vidare!

Foto på mej! #återanvänderfråninstagram

En hyllning till släkten

Jag väcks kl 06.13 av att Tilde säger att det är morgon. Vi har vaknat så i 29 månader nu och jag vet att säger hon att det är morgon så då är det det. Ingen skillnad om det är helgdag, jul eller min födelsedag. Upp ska vi. 

Inatt har varit en orolig natt. Tilde har inte kunnat sova och skrikit då hon vaknat. I sin tur har Tony vaknat och jag har mest spenderat natten med att bolla mellan dem. Numera är sådana nätter sällsynta, tack och lov, men här var en nu.

 

Så snart vi satt oss i soffan och Bamse springer i TVrutan så sms:ar jag min Pappa: Jag är trött. Kan du komma hit idag eller vi dit? Han svarar att de båda är hemma idag, det går bra att vi kommer dit. 

Och plötsligt känns allt så mycket enklare. Vi stannar hemma rätt många timmar innan vi sätter oss i bilen, men allt känns så lätt. Nu vet jag att jag kommer orka hela dagen. Mamma och pappa är rätt slitna idag de med, men tillsammans klarar vi av två yrväder. 

Och jag är så tacksam. Tacksam att jag alltid kan ringa. Tacksam att jag alltid vet att de finns där. Min familj är nog inte perfekt, de kan göra saker som irriterar mig och jag kan göra saker som irriterar dem. Men ber jag om hjälp så vet jag att de gör vad de kan för att hjälpa. 

När vi fick barn så var vi nog så tacksamma för att ha familjen nära. Visst kan man skaffa barn borta från familjen, det har vi ju sett. Men nog är det enkelt när alla bor i närheten. Min familj, Tobbis familj, och de vänner man träffar så ofta att de nästan är adopterade de med.

Sällan måste jag klara barnen helt själv när Tobbi är borta. Det är rätt nyligen jag börjat känna att det ens är möjligt att ha dem själv. Och Tilde och Tony har fått en så fin social krets. Och alla är viktiga. Och det märks, inte minst då Tilde "ringer" med sin telefon. Hon ringer till pappa då han jobbar, Mommo/moffa/fammo/faffa då hon tycker vi har varit borta från dem för länge (typ en dag) och hon kan ringa moster/faster då hon vill berätta något. Så sent som idag ringde hon morbror med en miniräknare, och tydligen fungerade det för han dök upp bara en halvtimme senare. 

Det jag vill ha sagt är att jag är tacksam för den familj jag har. Och jag är tacksam för allt den ger mina barn. 

Och nu då vi äntligen blivit friska så ska jag boka in besök hos barnens kusin och hos min syster. Vissa ser man helt enkelt mer sällan än man vill, utan att det är någons fel. Men visst, jag kunde bli bättre på att ringa. 

Dolt socker

Att godis och skräpmat är onyttigt, det vet alla. Men det vi äter annars då? Har ni tänkt på vad ni äter?

Enligt MåBra ska kvinnor inte äta mer än 50gram socker per dag och män 65gram. Mest för skojs skull tänkte ja se hur mycket socker jag lägger i mig till frukost. 

Min frukost består utav 200gram yoghurt och 100gram müsli. Vilket jag tyckt är helt ok. Men när jag kollat sockret så ger de 26gram vardera. Bara sådär så var jag uppe i 52gram! Och jag har bara ätit frukost...

Sen är det stor skillnad på yoghurt och yoghurt. Jag har ätit smaksatt yoghurt, de flesta av dem är 12-13gr/100gr. Men nu har jag köpt naturell yoghurt som är nere på 5gr. Och bara sådär har jag fått bort 16gr per dag. Det är 30% av min frukost. 

Kanske det skulle vara dags att göra sin egen müsli också?