Att packa för framtiden

Satt igår igen och prickade av saker på min vecko-lista. En lista som jag alltid gör under veckans lopp för att hålla lite bättre koll på saker som borde fixas och kan innehålla allt från att betala räkningar till att städa ur kylskåpet eller beställa efter böcker. Har genom åren konstaterat att det här är det absolut bästa sättet för mig att få saker gjorda, och framför allt bästa sättet för mig att komma ihåg att göra dem!

I alla fall. Denna veckas lista är påbörjad och en sak jag har lagt på den är att tömma ytterligare ett skåp. Jag har nämligen sakta men säkert börjat packa för att flytta. Haha, visst. Det kan låta som onödigt tidigt att börja med det nu, då vi inte ens har upp alla gipsskivor i huset. Men orsaken är att vår lägenhet helt klart inte är anpassad efter oss just nu. Det finns ett flertal saker som inte ens har en egen plats utan alltid ligger framme och skräpar. Och skåp som är överfulla för att vi endera sparat på oss för mycket eller för att det inte finns tillräckligt med skåp för att sätta alla våra saker i.
Så jag har beslutat att vi lika bra kan packa ihop saker vi egentligen inte använder, så är de prydligt nerpackade sedan när det är dags att flytta, istället för att ha dem i lägenheten och stöka. Det som hittills har åkt ut i förrådet är bl.a. haddukar, lakan och mattor. Handdukar och lakan för att vi helt enkelt har så pass många att vi inte behöver dem alla just nu och mattorna för att vi tvättade alla mattor rena i höstas och skulle ogärna ha kattspyor på dem innan vi flyttar. Så endast de handdukar och lakan som vi vanligtvis använder är nu kvar i skåpen och de mattor som planeras kasseras vid flytten får ligga framme.

Den här veckan skulle jag då alltså vilja ta mig an ett nytt skåp. Och efter att ha funderat på det ett tag så insåg jag att det får bli vårt lajvskåp. Skåpet är ett enda kaos av lajvkläder, vapen och små prylar och det skulle vara ett ypperligt tillfället att få sorterat allt det där innan vi flyttar. Kasta det som vi vill kasta och spara det som vi vill spara.
Det är ytterligare en av mina ursäkter till att sakta men säkert börja packa redan nu. För att jag ska få chansen att ta mig tid och verkligen slänga sådant som jag inte vill ha med mig när vi flyttar. Att så lite onödigt/oanvändbart/oönskat följer med bara för att vi hade bråttom.

En av mina vänner postade den här bilden på Facebook i helgen och jag tyckte den passade bra under stycket om våra lajvkläder. För saken är den att jag alltid blir lite förvånad över hur ofta lajvande just sägs vara "omoget" och "konstigt" och hur många som ser skeptiskt på det. Visst, jag har ju alltid varit konstig så det är ju inget jag ser som något negativt egentligen. Men just det att folk tycker att det är normalt att dricka huvudet fullt, göra tusen misstag som man sedan glömmer i samband med att man spyr upp allt innehåll, ett innehåll du dessutom kan ha betalat rätt mycket för att dricka. Då man istället kunde göra något kreativt, roligt och som man faktiskt minns i resten av sitt liv.
Nej, nu säger jag inte att alla är varken eller. Jag vet många lajvare som dricker, och dricker för mycket, och jag vet många icke-lajvare som har en helt sund syn på livet, spriten och som har andra hobbys och upplever fantastiska saker runt om i välrden. Jag förstår bara inte varför gränsen måste gå just där den går. Att en fritidssysselsättning får innehålla sträckläsning av böcker, film-maraton, LAN, amatörteatrar och andra verklighetsflykter. Men genast när man säger att man lajvar så har man gått över en gräns med vad som är normalt.
Den enda skillnaden är egentligen att ni ser på era filmer och spelar era spel, medan jag hoppar in i filmen eller spelet och själv deltar. Att lajva är mitt sätt att träffa nya människor, göra praktiska saker som handarbete och matlagning och aktivera mig med friluftsliv. Egentligen precis de saker som ni också gör, bara på ett annat sätt.

Ska jag vara helt ärlig så vet jag faktsikt inte vad våra familjer egentligen tycker om att vi lajvar. Konstigt och lite pinsamt tror jag nog kommer upp i deras huvuden med. Men det att mamma frågar om vad vi ska lajva i helgen och att pappa börjar kunna namnen på våra lajv-kompisar gör mig väldigt glad. För jag kräver verkligen inte att min familj ska ha samma hobby som jag, jag har gärna min hobby för mej själv. Det enda jag vill är att de ska inse att min hobby är sund och stimulerande och ett bra val just för mig. Och det tror jag att de gör.