Helgen full av bröllop, del1

Del 1: Förberedelserna innan

I helgen blev det då äntligen av. Pia och Erik fick sitt gemensamma efternamn och började sitt nya liv tillsammans. Men innan den lyckliga stunden i kyrkan var det mycket som skulle göras...

Helt ärligt hade jag egentligen inte någon uppgift för bröllopet (förutom lek-ansvarige som Anders utnämnde mig till), det vill säga innan jag gick in genom dörrarna till Nada Nord på fredagskvällen.
Sakta men säkert blev det ett tyst beslut om att jag skulle vara "Problemlösaren", alltså den som genast tog tag i ett problem när det uppstod (åtminstone började brudparet och toastmastern ringa mig om de fick problem). Vilket ju passar min natur hur bra som helst.
Så jag var med då de flesta små beslut som skulle göras kvällen innan eller när Brudparet delade ut uppgifter. "Jag fixar det" blev nog standardkommentaren. Så i slutänden var jag med och gav förslag till servettdukningen, fixade kaffebordet (och trollade fram kaffeservetterna), kontrollerade bordsplaceringen, tog hand om blommorna (både hämtade och placerade ut dem), såg till att Bruden fick i sig ett mellanmål, fixade fram en videokanon (även om den sedan visade sig sakna en väsentlig sladd, men fixade fram den iaf. Skyller på att det var en sista minuten lösning), ringde runt efter nya skaffare två timmar innan bröllopet, knöt fast burkarna och skorna efter brud-bilen osv osv.
Haha, var tvungen att understryka "var med" för annars låter det ju som att jag ordnadet det själv och så var ju inte fallet. Som exempel så hade de inte bestämt servettvikningen innan, jag vek två förslag och frågade "Såhär?", de valde ett och jag lärde ut hur det skulle vikas, vi var ju nog säkert fem personer som sedan utförde själva dukningen.

Dessutom var det på mig att framkalla foton från möhippan och sammanställa dem i ett fotoalbum, inhandlandet och transport av bröllopsgåvan (diskmaskinen) samt tillverkningen av kortet som följde med. Samt ordna två lekar under själva festen.
Det som är bra med att vara en "problemlösare" är att man kan delegera uppgifter vidare (och spontant erbjuds hjälp) när det börjar bli tidsbrist, och tur är det för annars skulle jag inte ha haft en chans! Så jag vill här också tacka Tobbi, Nettie, Sonja, Jo och Calle som hjälpte mig där jag inte hann själv. Allt skulle inte ha blivit klart utan er.

Så fem minuter innan vigseln står vi alltså och väntar på att Tobbi ska komma körande i Jaguaren så att vi får sätta fast burkarna och rusa in i kyrkan. Det var nog på håret!