Sitter på jobbet och känner mig väldigt nostalgisk. Visst förstår man att när man flyttar hemifrån och flyttar till sina studieorter så är det rätt naturligt att man växer ifrån varandra. Många flyttar ju inte ens till samma studieort.
Man försöker hålla kontakten och man försöker ordna möten. Men när man sedan inser att den gamla vännen inte längre bjuder in en: Det är alltid någon annan som vännen besöker bion med, åker på resa med eller har hemma middagar med. Då ledsnar man att försöka och försöker istället göra det samma med sina nya vänner, för självfallet har man ju också fått nya vänner som också ska ha del av ens tid. Det är så det funkar när man kommer till ett nyt ställe.
Men nu har jag kommit till det stadiet att jag har flyttat hem igen. Men varken mina nya eller gamla vänner har ännu gjort det samma, och vissa kommer aldrig att göra det. Och det är väldigt få av dessa som jag klarar av att ha ett bra distansförhållande med.
Så just nu håller även mina nya vänner på att bli mer och mer som bekanta än som vänner då man ses så sällan. Och det känns lite ledsamt i själen.
Jag förstår att det är lite såhär livet fungerar. Och jag är säker på att jag kommer att hitta nya vänner lika säkert som att jag kommer att få en starkare kontakt med vissa av mina gamla vänner igen. Och jag har ju nog några vänner som fortfarande bor i hemtrakterna så inte är jag ju helt ensam.
Jag är heller inte bitter över att jag har växt ifrån mina gamla vänner. Jag saknar dem bara ibland, för vi gjorde ju så mycket roligt tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar