Att lite växa till sig

Det här inlägget kommer innehålla ord som magsjuka och spya, så äter ni frukost just nu så kan ni stänga här nu.

I tisdags åkte jag hem från jobbet för jag mådde så himla dåligt. Det utvecklade sig sedan under dagen till en präktig magsjuka. Jag spydde och gick på vessa om vart annat och jag kan nog inte minnas att jag varit med om något liknande tidigare. Jag har inte haft magsjuka sedan gymnasiet, vilket betyder att jag aldrig haft magsjuka på något annat ställe än hemma med mamma och pappa. Så redan där var det ju så annorlunda. Ingen som tog hand om mig, ingen som hämtade något att dricka eller äta åt mig. Som tur i oturen var Tobbi på väg med fraktbilen då just (vilket ju gjorde mej mer ensam) och därför var Tilde hemma hos mommo och moffa. Och det var ju jätteskönt att inte behöva tänkta på henne där jag låg på badrumsgolvet. Mommo och Moffa tog Tilde över natten så jag inte behövde oroa mig och Fammo och Faffa tog henne sedan dagen därpå (som det redan varit planerat då jag ännu hade tänkt åka på jobb dagen efter). Men sedan blev hon ju min då igen. Och efter att inte ha ätit någonting på 2 dagar så är det nog inte det lättaste att orka vagga ett barn till söms. Men jag klarade det och det kändes ju bra.

Mamma och Pappa hälsade på dagen därpå, tack gode för det, och gjorde mat, städade upp lite skräp och dammsög medan Tilde sprang mellan dem. Vilket var väldigt tacksamt då jag fortfarande inte riktigt ätit något annat än blåbärssoppa. Det kan bara konstateras att vara svag och ha ett energiskt barn är jättetungt och familjen är nog guld värd sådana här gånger.

Sedan kom Tobbi hem i fredags, och välkommen hem festen bestod av att Tilde började spy. Usch vad jag hatar spyor och att ha magsjuka barn kommer nog på min top 3 lista över rädslor med att vara förälder. Och inte var jag ju mig själv ännu heller. Men likväl satt jag där och höll mitt barn då det behövdes, torkade spyor och duschade och bytte kläder. Eftersom jag ändå varit den sjuka av Tobbi och mig så blev det under natten Tobbi som drog det tyngre lasset (dessutom har han plåtmage så knappast blir han sjuk iaf). Han sov i samma rum som Tilde och tog upp henne då hon spydde. Medan de gick för att tvätta munnen och händerna så smet jag in och skurade rent, så när de var klara kunde de bara lägga sig igen. Det funkade bra och Tilde somnade nästan redan vid handfatet så det var inga problem att lägga ner henne igen. Fantastiskt att barn kan vara sådär. Efter natten var det ju egentligen bara att börja långsamt med Tilde och det enda sjukdomen verkade göra åt henne var att hon var arg för att hon inte fick äta och dricka så mycket som hon ville.

Nu börjar allt vara över, om inte Tobbi får för sig att bli sjuk han också, och jag börjar komma upp i rätt antal mål per dag även om målen fortfarande är små. Men varför skriver jag om det här? Kanske just för det att det här var något av min största rädsla med att skaffa barn, att de kommer oundvikligen bli magsjuka igen och igen och igen. Och att jag nu vill påminna mig själv om att: Du klarade det, det gick helt bra. Även om du själv inte var riktigt ditt kryaste jag så klarade du det riktigt bra. Och sist och slutligen var det inte så farligt. Och det tycker jag är viktigt att påminna mig själv och lite ge mig själv en klapp på axeln för.

Till sist vill tacka mina fantastiska föräldrar som ställt upp. Både med barnvaktandet och besöket. Jag var så trött efter min omgång att jag visste nog inte riktigt hur jag skulle lösa onsdagen. Men så kom Mamma och Pappa och gjorde det åt mig <3