Vi hade bokat tomte (typ kl 12 inatt, bokningen alltså). Varför gör man det? Varför har man tomte när man har barn? Det är inget måste och många skippar det idag. Jag har inte riktigt kunnat ge något svar på det. Inget vettigt i alla fall. Men när jag såg Tomten från vårt köksfönster, gåendes på vår snöklädda väg stödandes på en käpp, då var jag 7 år igen och jag tror seriöst jag var den som var ivrigaste att få in tomten.
Och jag har haft en sådan stark julkänsla, en sådan man hade då man var barn, hela dagen. Jag tvivlar på att allt är tomtens förtjänst. Familjen, maten, barnen, granen... Jag vill säga presenterna, men jag var faktiskt rätt ointresserad av att få dem. Men självklart var de roliga att öppna... Då jag hade tid att göra det i lugn och ro (när man är småbarnsförälder och dessutom är den som bjuder familjen på middag så prioriteras annat än julklappsöppnande). Men när allt sedan lugnade ner sig var det en fin bonus att få öppna julklappar.
Så nu är vi alla trötta, men så otroligt nöjda. Ja, jag skulle faktiskt kunna gråta, så lycklig är jag just nu. Kommande jular kommer ha det tufft att slå idag. Och kommande vanliga dagar för den delen. Idag är jag lycklig att jag har gift mig med den finaste man jag vet, jag har underbart energiska barn, snälla föräldrar och syskon... Och den bästa släkten man kan giftas in i (och alla ni jag inte träffat idag så får jag ju som tur är se imorgon). Jag älskar vårt hem och jag älskar det vi gjort av vårt liv. Motgångar och andra grå saker tar vi en annan dag.
Ja, på tal om energiska barn. På Tildes första jul (6mån) beslöt hon sig för att lära sig sitta själv. På Tonys första jul (7mån) lärde han sig att stiga upp själv med stöd.
Självklart tror jag på julmagin!
