Jag är verkligen less på attityden att småbarnsföräldrar är mindre värda än vanliga människor. Att det är okej att flasha brösten i reklamer, tidningar och stranden. Men inte då ens eget barn ska äta. Att det är okej att prata sig trött på militären eller en hobby man sysslar med. Men nämn inte dina barn i konversationen. Att man på Facebook får skriva tusen statusar om vad man äter, hur led man är måndagar och hur mycket man har tränat. Men inga statusar om barn, sömnlösa nätter eller barnmat, så tar jag bort dig från mitt flöde. Att det är okej att supa dig full och bete dig som ett barn. Men har du själv barn, ja då är det bäst att du slutar med att njuta av livet och gömmer dig där hemma tills barnen flyttat ut.
Det finns så många exempel. Och alla gör mig arg. Men lever ni en sådan vriden värld där man förlorar sitt värde få man blir förälder... Ja, då får ni nog allt ta bort mig från er vänlista. Då slipper jag höra på ert gnäll, som jag egentligen inte är så intresserad av ändå.
Som tur är så finns det minst lika många som intresserar sig för min vardag och är redo för barnprat. Jag är ju faktiskt hemma med barnen och min vardag innehåller 95% familjeliv. I gengäld så lyssnar jag gärna på hur ni har det. När det är så mycket barnprat i mitt liv så är det skönt att få höra om något annat ibland också. Och att få prata med en annan vuxen, med eller utan barn.
Hmm... intressant. Jag får då igen ofta uppfattningen om att föräldrar (absolut inte alla, men en del) förväntar sig extra förmåner för att de har barn. När de sedan behandlas som alla andra så blir de rasande och upproriska.
SvaraRaderaPersonligen tycker jag inte det är okej att flasha brösten på allmänna platser, vare sig det är att sola topless på en allmän badstrand eller att hänga ut kvinnokroppar på tidningarna i butikshyllan. När det helt klart finns alternativet att hänga en snuttefilt över axeln, så ser jag inte heller varför man ska behöva amma "öppet". (såklart ingen erfarenhet i ämnet) Sedan att folk ibland diskriminerar och beter sig som idioter är ju inget nytt. Händer ju inte bara mammor. Just saying.
Sedan tycker jag inte att någon som alltid uppdaterar med samma ämne på FB är särskilt intressanta, vare sig det är träning, barn, mat eller dagens väder. ;)
Bra skrivet Tina! Jag håller med dej på alla punkter! Angående det där med att täcka in barnet och bröstet vid amning, det är långt ifrån alla barn som går med på att ha en filt över huvudet när de äter. Barnet får inte lika mycket frisk luft då och kan vägra att ta bröstet, och så ser inte babyn mammas ansikte lika bra heller, och åtminstone mina barn har alltid velat ha ögonkontakt med mig när jag har ammat dem. Om man inte vill se skymten av bröst kan man titta bort, det är ju ingen som tvingar en att stå och stirra på en ammandes mammas bröst, tvärtom är nog de flesta nöjdare om folk väljer att titta åt ett annat håll. Och ingen behöver dra upp det alternativa sättet med flaskmatning. Jag har en snart 11 mån flicka som fortsättningsvis vägrar flaska och hon hade torkat ut för längesen om jag inte hade ammat henne flera gånger i dygnet. Vilka förmåner tycker du att föräldrar kräver som inte andra människor kräver, du som kommenterade här innan mig?
SvaraRaderaJennifer heter jag. Tinas barndomsvän, angenämt.
RaderaJasså, på det viset. Har som sagt ingen erfarenhet själv, så jag är väl ganska dum som sätter mig in i denhär diskussionen. Tyvärr kan jag ju inte bara "ändra" mig och tycka att det inte är lite anstötande med bara bröst offentligt. Jag är väl känsligare än andra antar jag. Detdär med att titta bort får man ju höra hela tiden. Klart att man inte stirrar, men det är ju svårt att undgå att märka det ändå liksom.
Jag har stött på ganska många mammor som leker martyrer. Ungefär som att de tycker att andra inte är lika mycket värda som dem, för att de har barn (lite i motsats till din synpunkt Tina, därför nämnde jag det). Bl.a. har jag fått gå av trottoaren ut på gatan för att två mammor ska kunna gå i bredd med sina barnvagnar, samtidigt som jag har fått en elak blick för att jag vågade komma ivägen. (och säkert en åthutning redo utifall jag nu hade vågat fråga om de kunde gå så att jag slapp förbi)
Jo, jag tittade närmare på din bild så då såg jag att du nog såg bekant ut. :)
RaderaJag har inte ännu sett en enda kvinna som har ammat sitt barn och viftat runt med sina bröst, jag har inte sett ett enda bröst vid någon annan amning än när jag själv ammat mina barn. Man behöver absolut inte tycka om att se bröst här och där, det tycker jag inte, men jag tycker inte att man har rätt att säga något negativt om mammor som ammar sina barn offentligt, det har alla rätt att göra. Kan hända du ändrar åsikt en dag om du själv får barn och behöver amma bland folk, kanske inte, och som sagt behöver man inte tycka det är toppenbra, men man behöver inte heller ge kvinnor skuldkänslor eller skamkänslor för att de ger sitt barn mat den naturliga vägen. (Säger inte att du gör det, jag försöker bara förklara hur jag menar) angående det där med barnvagnen så kanske du bara råkade träffa på någon med ohyffs, troligen berodde det inte på att de hade barn när de inte gick åt sidan, så vi ska inte dra alla över samma kamm :)
Även om jag tog upp den här vinkeln på problemet så är ju min åsikt att alla ska behandlas lika. Och Jennis åsikt med att flasha brösten är ju konsekvent så jag känner vi är på samma linje där :) Sen är det ju som Malin säger ibland lite svårt att få teori och praktik att passa ihop då man ammar. Jag skulle nog aldrig visa mig topless bara sådär annars och med Tilde gick det hur bra som helst att amma under trasa. Men Tony hatar två saker, och den ena är en trasa på huvudet. Och eftersom killen älskar att äta så vill/orkar jag bara inte gå avsides varannan timme bara för att jag nu visar någon centimeter mer hud. Jag håller dock fortfarande med om att man får gärna vara då diskret som möjligt. Teori och praktik ;)
SvaraRaderaSen med vagnarna. Min allmänna åsikt är att den utan last ska väja för den med tungt lass (med fordon har jag sedan motsatt åsikt). Må sen vara en barnvagn eller resväska. Men att gå två i rad är faktiskt att missbruka den regeln. Skulle det funnits något sätt att ge igen hade jag önskat att du gjort det ;)
Ja kom förresten på ett exempel till: barn på restaurang. När du är småbarnsförälder så förlorar du rätten att äta ute. Dina barn är stökiga och skrikiga och har inget att göra på en restaurang. Jag ska alltså stå ut med att höra andras högljudda konversationer, men mitt barn får inte prata ivrigt (eller protestera) så det stör. OBS! Gäller då "vanliga" restauranger. Inga fina med långa vinlistor och krångliga namn på maten. Sådana ställen skulle jag faktiskt inte ta barnen med till, då ju koden där är en helt annan. Här menar jag bara ställen var du kan mer eller mindre komma i arbetskläderna utan att de slänger ut dig.
Ja har tyvärr ett som går andra vägen oxå: jag läste en gång på Facebook en status som löd i stil med "man vet inte vad kärlek är innan man skaffat barn". Vad är det för herre på täppan egentligen? Jag kan gå så långt att man inte vet hur det är att ha barn innan man har barn. Eller tilome hur det är att älska ett barn innan man har barn. Men nog finns det ju andra typer av kärlek än just det son är specifikt till ett barn. Och ingen kan säga vilken kärlek som skulle vara bättre än nån annan. Speciellt inte för andra än sig själva.
Jamen precis! :) Du uttrycker det så bra Tina! Det är precis den sistnämnda attityden som jag inte tål. Att människor som inte har barn "inte har en aning om livet". Helt säkert ser man annorlunda på livet efter att man fått barn, men det gör en faktiskt inte till en "bättre" eller "riktigare" människa. Jag vill ju tro att vi alla är lika mycket värda.
SvaraRaderaVissa tyckt förvänta sig att omvärlden plötsligt ska bli super hjälpsam då de får barn. Har hört om de som blir förbannade då ingen har hjälpt dem med barnvagnen upp på bussen. Visst är det synd att folk inte är mer hjälpsamma, men att bli sur över att det inte finns gentlemän i varje stund är lite underligt tycker jag. Själv får jag ju alltid släpa mina resväskor då jag är ute på arbetsresa, utan att för dens skull få någon hjälp. Tror jag har blivit erbjuden hjälp två gånger under tre år. De gångerna har jag blivit helt överrumplad, men såklart glad.
Haha, jag hade nog aldrig vågat hämnas på dem. De såg ut att kunna överfalla mig med babybagen ifall jag öppnade truten. :D
Vet att många har den attityden att småbarn inte borde få väsnas på restauranger, men där tycker jag faktiskt att man kan välja restaurang efter behov. Om jag går till Rosso så vet jag att det troligtvis finns flera barnfamiljer där. Vill jag ha en lugn middag så går jag helt enkelt till någon annan. Så enkelt är det. :)
Jag fortsätter att hålla med dej Tina ;) jag tycker också att man kan vara så diskret som möjligt, men det tror jag också att de flesta ammande kvinnor är. Största delen ser nog inte själva heller någon glädje i att visa brösten för okända människor. Och jag vet inte om jag skrev det tidigare, men jag har aldrig ens sett ett bröst när någon ammat sitt barn bland folk, och då jar jag nog sett många tiotals ammande kvinnor här och där. :) med barnvagnsincidenten håller jag med om att det var fel av kvinnorna, men jag tror att om de hade haft lite hyfs annars också hade de inte gjort sådär, det var troligen ett par som hade gjort lika utan barnvagnar också, men vad vet man. En annan grejj jag har märkt är att man inte får ha småbarn att gå själva på allmänna platser som prisma eller dyl. Om någon vuxen går i mitt barn för att den vuxna människan inte ser sig för, då är det mitt eller barnets fel och man kan få sketna blickar. Inte alltid, men ibland. Som att barnen inte har rätt att gå där alla andra vuxna går. Och då bör nämnas att min pojke inte springer omkring som en galning utan går lugnt på golvet och ser sig omkring, lika som alla andra som handlar i butiken. Om han började springa runt skulle han genast hamna i vagnen! :) faktiskt klumpig text på fb! Bara för att man inte har barn kan man väl känna kärlek!? Som du skriver Tina, så kan man kanske inte riktigt föreställa sig hur det är att älska sitt eget barn innan man har egna barn, men där borde det vara punkt. Man bör inte tro sig kunna veta saker om andras kärlek eller förmåga att älska. Personligen skulle jag bli skitförbannad om jag inte får upp min vagn på tåget eller bussen och ingen hjälper mig! Lika som jag skulle bli skitförbannad om ingen hjälpte mig med en resväska om jag inte får upp den. Det tycker jag är okej, någon borde komma och hjälpa, och om jag såg någon som kämpade med vagn eller väska skulle jag hjälpa till. Håller med er om restaurangen också, vill man inte ha barn runt sig när man äter borde man välja en finare restaurang där chansen till barnfamiljer är mindre. Om det ändå finns ljudliga barn där får man helt enkelt acceptera att barnen också tillhör samhället och har rätt att äta ute, eller så går man hem eller någon annanstans :)
SvaraRadera