Det känns som att det vänder nu

Inte ytterligare en bebis bild

Jag har under den senaste tiden haft en snygg skopa otur hängande över mig. Min telefon gick sönder och när jag skulle posta den så försvann den på posten. Tildes byxor gick sönder och jag tappade bort kvittot. FPA vill ha pengar tillbaka från mig. Jag har haft bort arbetsintyg då jag behövt dem. Posten vägrar godkänna att vi ska få vår postlåda ute vid vår väg utan vi skulle vara tvungna att promenera 560m för att hämta den varje dag (vi gick inte med på det och hämtar vår post just nu från butiken). Jag var tvungen att välja mellan att börja jobba mer än planerat eller stanna på vårdledigt. Det har varit riktigt kämpigt för mig med alla dessa små motgångar. En olycka kommer sällan ensam eller hur var det? Men nu vågar jag nästan säga att turen har vänt.

Telefonen har kommit tillbaka till mig från posten, så denna gång har jag postat den med Matkahuolto så nu har jag en sådandär kod att följa upp med. Byxorna fick jag hjälp med och fick dem bytta (även om jag var tvungen att ta en storlek större, men hon växer ju). FPA har jag besvärat mig till och väntar på utlåtande (och jag har kontrollerat att jag har rätt så det är bara att få dem att fatta det). Arbetsintygen fick jag nya av i tid. Och nu kanske det största av dem alla: Byggnadsnämnden har gett oss rätt med Postlådan! Nu måste vi ju dock först se om Itella (Posten) besvärar sig till Förvaltningsdomstolen, men OM de inte gör det så behöver vi bara göra en vändplan ute vid vägen och sen får vi hämta vår post därifrån. Nog känns det skönt att få rätt!

Arthur & Edgar njuter av vårsolen

Vårdledig är jag på fortfarande. Och chefen ringde faktiskt igår och sa att vinden har vänt igen så nu finns det superlite jobb efter Juni, så han undrade om jag kan stanna längre på vårdledigt för han vet inte om han ens har jobb åt de som redan är där. Nå, jag sa att jag kan vara till åtminstone halva augusti ledig eftersom vi ändå har fullt upp de två första veckorna i augusti. Lika bra att vara ledig allt i ett istället för att jobba en månad och sen igen vara borta en halv månad, eller hur?  Men oberoende så känns det nog mest bara skönt just nu. Skönt att få ett långt sommarlov och skönt att få stanna hemma med Tilde. Jag är nog inte arg längre.

Det här med motion går ju inget vidare

Sitter nu på jobbet och arbetar övertid för andra måndagen i rad. Suck. Men, eftersom huset kommer på tisdag nästa vecka så skulle jag åtminstone behöva vara på +/- 0 nästa vecka så att jag ens har en chans att arbeta in den dagen. För det är ju klart att jag vill vara där och se när de lyfter de första delarna på plats!

Så, det är bara att bita ihop och arbeta in så många timmar som möjligt. Och för tillfället finns det t.o.m. för mycket arbete på mitt bord så jag har nog att göra ifall jag har extra långa dagar.

Det som lider mest av att jag arbetar så är nog motionen. Hade ju tänkt skärpa mej och få tillbaka någon kondis nu på hösten, men det blir det nog inget av. Har varit på zumba en gång sen den startade i september och det verkar som att jag kommer missa ganska många gånger i oktober också. Börjar överväga att beställa hem en sådan där Zumba dvd till PS3, så skulle jag i alla fall ha möjligheten att anpassa mina träningstider till när jag faksikt har tid med det. Vilket för tillfället är sent på kvällarna och udda tider på helgerna.

Torsdag-Fredag

Igår blev det igen runt 11 timmars slutarbete. Börjar ha ett bra flyt ny när man börjar se slutet på det hela. Jag gav upp skrivandet där vid 6 och ringde sedan Tobbi för att se hur långt han kommit med jobbet. Ett varv till skulle han åka, men 11 ungefär borde han vara hemma. Ville jag följa med? Konstaterade ju att jag var för trött för att göra något annat så jag åkte nu med sista varvet.

11 halv 12 tiden my ass.

Flisandet gick trögt, allt gick trögt. Och när jag bludat för en "liten" tupplur så väcker Tobbi mig halv 2 (!). Han berättar att ett lager i flisaren har gått sönder så vi har stått stilla ganska länge, men killen som ska byta av honom borde vara här riktigt just.

Så vi böt chaufför. Körde de 100 kilometrarna hem och damp i säng strax före tre. Jag bestämde i ett nästan sovande tillstånd att sätta klockan på 8 istället för 7 tills idag. Jag vet inte hur länge Tobbi fick sova för han sa hejdå och åkte innan min väckarklocka ringde. Hoppas stackaren får sova i bilen idag... Och hoppas han inte behöver vara så länge.

Idag blir då en lite mildare dag för mig. Fem timmar har jag bestämt mig för att sitta med det. Sedan är det nog bra med det för denna vecka. Har fortfarande en lång lista på andra skoluppgifter och liknande som måste bli gjorda. Men jag har tre och en halv dag ledigt kvar, så månne det inte hinns med dem också.