En hyllning till släkten

Jag väcks kl 06.13 av att Tilde säger att det är morgon. Vi har vaknat så i 29 månader nu och jag vet att säger hon att det är morgon så då är det det. Ingen skillnad om det är helgdag, jul eller min födelsedag. Upp ska vi. 

Inatt har varit en orolig natt. Tilde har inte kunnat sova och skrikit då hon vaknat. I sin tur har Tony vaknat och jag har mest spenderat natten med att bolla mellan dem. Numera är sådana nätter sällsynta, tack och lov, men här var en nu.

 

Så snart vi satt oss i soffan och Bamse springer i TVrutan så sms:ar jag min Pappa: Jag är trött. Kan du komma hit idag eller vi dit? Han svarar att de båda är hemma idag, det går bra att vi kommer dit. 

Och plötsligt känns allt så mycket enklare. Vi stannar hemma rätt många timmar innan vi sätter oss i bilen, men allt känns så lätt. Nu vet jag att jag kommer orka hela dagen. Mamma och pappa är rätt slitna idag de med, men tillsammans klarar vi av två yrväder. 

Och jag är så tacksam. Tacksam att jag alltid kan ringa. Tacksam att jag alltid vet att de finns där. Min familj är nog inte perfekt, de kan göra saker som irriterar mig och jag kan göra saker som irriterar dem. Men ber jag om hjälp så vet jag att de gör vad de kan för att hjälpa. 

När vi fick barn så var vi nog så tacksamma för att ha familjen nära. Visst kan man skaffa barn borta från familjen, det har vi ju sett. Men nog är det enkelt när alla bor i närheten. Min familj, Tobbis familj, och de vänner man träffar så ofta att de nästan är adopterade de med.

Sällan måste jag klara barnen helt själv när Tobbi är borta. Det är rätt nyligen jag börjat känna att det ens är möjligt att ha dem själv. Och Tilde och Tony har fått en så fin social krets. Och alla är viktiga. Och det märks, inte minst då Tilde "ringer" med sin telefon. Hon ringer till pappa då han jobbar, Mommo/moffa/fammo/faffa då hon tycker vi har varit borta från dem för länge (typ en dag) och hon kan ringa moster/faster då hon vill berätta något. Så sent som idag ringde hon morbror med en miniräknare, och tydligen fungerade det för han dök upp bara en halvtimme senare. 

Det jag vill ha sagt är att jag är tacksam för den familj jag har. Och jag är tacksam för allt den ger mina barn. 

Och nu då vi äntligen blivit friska så ska jag boka in besök hos barnens kusin och hos min syster. Vissa ser man helt enkelt mer sällan än man vill, utan att det är någons fel. Men visst, jag kunde bli bättre på att ringa.