Ett kort studieliv

För nästan en månad sedan var jag på introduktion till skolan där jag skulle börja i höst. Jag fick all allmän info jag behövde, mina kort som intygade att jag var studerande och mitt arbetsschema. Överlag var jag eld och lågor och redo att ta mig an det hela. Det enda som oroade mig lite var att, för att citera lärarna "några kurser kommer gå på finska". Jaja, men någon kurs här och där kan jag säkert klara av. Även om min finska är dålig ser jag den inte längre som något hinder. Det att jag skulle studera hemma kändes också helt bra. Visst, jag skulle inte ha tid att göra annat roligt på kvällarna, som att sitta här och slösurfa eller läsa fantasy, men det skulle säkert gå bra...

Nej, det gick nog inte bra. När handledaren meddelade att "nu finns det mer kursinformation på moodle" så gick jag genast in dit. Två kurser av fyra som skulle börja i slutet av månaden hade upp info. Varje kurs hade två böcker vardera var endast EN av dessa fyra var svensk. Okej, lite jobbigt. Men hemuppgift 1 var att läsa 200 sidor i en av dem, 400 sidor totalt. Det ska säkert gå. Och så svara på lite frågor. Ja, det fixar sig nog. Sen kommer nästa kalldusch. Allt detta arbete ska vara gjort innan den 19:e. Nästan två veckor innan första lektionen. Om uppgiften inte lämnas in så försvinner 10 av de 100 poäng som utgör slutvitsordet. Det var alltså rätt panik att få dessa uppgifter gjorda. Jag började söka mig genom bibliotek efter bibliotek för att hitta dessa böcker. Tritonia (i Vasa) var det enda som jag fick napp på och hade åtminstone tre av böckerna (ska jag var ärlig gav jag upp efter den tredje), två av dem fanns i flera upplagor och exemplar medan den tredje endast fanns som ett enda exemplar. Precis varenda en av dem var utlånade... tills efter första kurshelgen.
Här slog det mig. Jag kommer endera vara tvungen att slåss om dessa böcker med andra kursdeltagare, alltid reservera en bok så de inte ska kunna förnya sitt lån, sedan köra fram och tillbaka till vasa endast för denna lilla boks skull, göra mina uppgifter så gott jag kan och troligtvis lämna in dem för sent, och sedan igen ryckas från boken då den jag "snott" den av har reserverat boken så att inte jag ska kunna förnya mitt lån... Jättekul.
Alternativ två skulle vara att köpa böckerna. Jag kollade snabbt in böckerna på olika sidor och kom fram till att priset låg där kring 50€ per bok. Om man räknar snabbt på antal kurser och om varje kurs har två böcker så ligger priset på litteratur uppe på 600€ per läsår. Väldigt lockande för en vårdledig mamma som tjänar 250€ i månaden (plus det jag kommer få för de två dagar i veckan jag nu jobbar. Minus allt körande fram och tillbaka till vasa). Nej, jag började känna att det här var jag inte redo att göra för att få en ny utbildning.

Så efter att ha tänkt över det ett tag så konstaterade jag att det blir nog ingen skola. Känns jätteknäppt att sluta innan jag riktigt har börjat, men jag har alltid varit den som med pur envishet har tagit mig genom saker att jag känner mig rätt stolt att jag kan ta beslutet redan nu, utan att slänga bort en massa tid på stress och förlora pengar på böcker jag inte vill ha när kursen väl är slut. Det som då gör mig arg är att de jag har berättat detta för så har genast tyckt "Ja, det är nog bättre att ta sådant när man har tid" eller en annan kommentar så säger att jag inte skulle ha klarat av det pga tidsbrist eller dåliga prioriteringar. Och det gör mig arg för jag var absolut redo att lägga ner mina kvällar på det här. Min familj var redo att se mindre av mig och ge mig arbetsro för det här. Det jag inte var redo att göra var att stressa mig sjuk över böcker jag inte kunde få tag på eller att sina ut våran redan lilla kassa för en utbildning "som skulle vara bra att ha". Det här betyder heller inte att jag helt förkastar tanken på att börja studera igen. Jag har helt enkelt bara gjort ett så vuxet beslut att jag har insett att det finns viktigare saker att lägga min tid och mina pengar på just nu. Och visst känns den insikten skönt, för nu får jag återgå till att läsa fantasy på kvällarna och slippa stressa i onödan.

Grunder i Finska och Tillbaka till skolbänken

Har just varit på min första lektion i Grunder i Finska. Ganska roligt egentligen, första gången jag känt mig smart på en finska lektion. Ni undrar ju då säkert varför jag har valt att gå en kurs, en grundkurs, i finska av alla ämnen och jag har en ganska lång lista som säger varför.

1. Nu när jag börjat våga prata finska så finns inte orden där. Detta är en tungt vägande orsak till varför jag åter sitter i skolbänken.
   
2. Jag har glömt mer eller mindre all grundläggande grammatik. Inte alls lika viktig orsak, men skulle vara skönt att få den repeterad.
3. En dålig start. Jag skyller helt på att min grund i finskan aldrig blev bra och därför har det känts som att finska är något omöjligt att lära sig. Men nu finns viljan där och modet att prata finska så nu ska grunden byggas stabilare (som den byggnadsingejör jag är, haha)
4. Ska jag få nya arbetsuppgifter inom Teri-Hus så måste min finska bli bättre, på alla plan, annars kan jag inte börja med den kundkontakt jag skulle önska att jag fick arbeta med. Och innan den dagen kommer så tänker jag alltså öva upp min finska så jag är redo när möjligheten dyker upp.
   
5. Om/När jag nån gång ska söka jobb så vill jag kunna kryssa i på formuläret att jag pratar bra finska och faktiskt känna att det är sant.
6. Och sen vill jag gå en grundkurs för att faktiskt kunna bekräfta för mig själv att jag kan nog finska jag.

Så, nu har jag då alltså varit på min första lektion för hösten. Vet inte om kursen fortsatte på våren, men åtminstone till november ska jag sitta i skolbänken varje torsdag för att lära mig det som skolan misslyckades att få inpräntat de första 9 åren av min skoltid.

Vasas snällaste busschaufför

Igår när jag skulle svänga in till Citymarket inne i Vasa i rusningstrafik hände något oväntat. En busschaufför stod och väntade på vägen för att släppa ut bilister från Citymarkets parkering. Jag tänkte ju självfallet dra nytta av detta och själv smita in mot parkeringen, men i samma veva började busschaufförer köra framåt, så jag stannade och tänkte att "Ja, jag får nog stå här ett tag nu i alla fall". Men när busschauffören märkte att jag ville över vägen till Citymarketen så stannade han igen för att släppa mig förbi!
Det här kanske inte verkar som världens viktigaste nyhet, men jag anser för det mesta att busschaufförer (och speciellt i Vasa) inte har någon som helst respekt för andra bilister. Och att han väntar bara för att låta andra komma snabbare fram tycker jag är något av det snällaste som finns. Sådant ska man uppskatta och ta efter.

Förutom möten med snälla busschaufförer så händer det inte så mycket för tillfället. Skolan och slutarbetet knallar på och jag försöker med nöd och näppe hinna med allt som ska hinnas med. Det är länge sedan jag var såhär skoltrött och jag ser verkligen längtansfullt på det annalkande jullovet.
Det andra jag drömmer om är skatteåterbäringen, som borde komma idag! Yess! Äntligen får jag åka och köpa julklappar, så jag har längtat. Jag gillar julen och dess julklappar. Jag gillar att ge, jag gillar att se när jag hittat något de velat ha och jag gillar att själv få saker. Jag gillar att baka pepparkakor och godis, jag gillar att göra julkort, jag gillar att lillajulgranen lyser upp vårt vardagsrum varje morgon vi stiger upp, jag gillar julevangeliet i kyrkan och jag gillar maten och gemenskapen på julafton. Julen är en bra helgdag helt enkelt. Och snart snart är det också Lucia, ska se om man kanske t.o.m. skulle baka lite Lussebullar i år?