Livet som småbarnsförälder

Hahaha! Tilde kommer springande genom huset, hon tar en hårtuss från filten som ligger på soffan. Hon springer tillbaka genom huset till hjälpköket där katterna sitter (detta med ett uu-uuu-uuu-aah läte) och lägger sedan tussen i kattens päls. Och så börjar det om från början.

Jag antar att det här är just sådana saker om man senare kommer att glömma. Men nog kan det vara underhållande med en ettåring i huset.

Att börja jobba igen

Sommarminnen

Nu är det mindre än en vecka kvar tills första jobbdagen. Det börjar kännas mer och mer verkligt samtidigt som jag får mer och mer panik över hur det riktigt kommer att gå att bolla alltsammans. Blir som sagt att börja jobba i september. Två dagar i veckan så det är nu inget hutlöst mycket. "Men hur blir det då med studierna?" kan några fråga som vet av att jag fått min studieplats. Jodå, klart som korvspad att jag tänkte försökte hinna med det också.
Jag fortsätter jobba vid Teri-Hus och jag kommer då vara två fulla dagar, tisdagar och onsdagar. Sedan så kommer jag även att gå i skolan, främst på distans med hemuppgifter, men också varannan/var tredje helg i skolan i Vasa. Det jag utbildar mig till denna gång är VVS-planerare och det blir som en ny inriktning inom byggnadstekniken. Så om jag har förstått rätt så borde jag få alla allmänna ämnen samt de allmänna byggämnena till godo. Och om inte så borde det vara rätt lätt att hitta mina gamla anteckningar, de ändrar inte på kurserna ofta precis. Haha.

Tilde träffar medlem ur Koenix

Sen kommer ju då frågan vad vi kommer att göra med Tilde. Nå, nu i september så kommer hon att få vara hemma med pappa. Och när det kniper så får familjen hoppa in lite. Tror vi har i dagsläget två dagar som det kan behövas barnvakt till. Månne nu inte det löser sig. Dessutom är jag ju ändå lite flexibel i mina arbetstider. Endera så börjar jag senare på dagen för att det ska passa barnvakten bättre eller så byter jag helt enkelt dag. Efter september så är tanken att hon ska börja på något typ av dagis. Finns väl egentligen två att välja mellan för vår del. Men vi tänker besöka båda först och se var Tilde trivs bäst. Valet är väl sen egentligen inte svårare än så. Där hon verkar trivas bäst där börjar hon sedan i oktober.

Det känns riktigt skönt att börja jobba. Jag är nog redo att börja vara hemifrån mer och att få träffa lite människor (jo, för jag sitter hemma hela dagarna annars. Eller hur var det?) och bara få koppla bort familjelivet en liten stund. Sen känns det också som att Tilde är redo att lämna hos en dagmamma/dagis nu. Hon kan ju göra så mycket själv redan och kan hon inte själv så säger hon till. Och får hon inte som hon vill så säger hon till. Så det kommer nog att gå bra. Det enda som kommer vara svårt är nog att faktiskt släppa av henne, för jag skulle nog ljuga om jag påstod att jag inte har lite abstinens då hon inte är med mig :)

De officiella bilderna

Nu har även bilderna sådär officiellt kommit upp. Gå gärna in och se alla andras fantastiska kläder och beundra platsen vi lajvade på. (klicka på bilden)

Orchlägret

Livet i en barnfamilj

Idag sover vi tydligen i turer. Jag minns inte längre vem av oss som gjorde så att Tilde somnade igår, antagligen Tobbi då det inte finns lagrat i mitt minne. Det var sedan jag som steg upp under natten och matade henne när hon vaknade och var hungrig. Tilde vaknade sedan kl 7 och tyckte det var en bra tid att börja stiga upp. Tobbi förbarmade sig över mig och lät mig sova vidare medan de steg upp. Till 10 sov jag, men medan jag gick på wc så hade Tilde somnat så när jag kommer ut från badrummet så ligger båda två och sover i vår säng.
Så nu sitter jag här ensam, för en gångs skull, och äter frukost. Väldigt ovanligt nu för tiden. Och känns väldigt konstigt.

De bästa man kan önska sig

Bilder från mörka stigars ände

Mörkar stigars ände var namnet på sommarens storlajv. Lajvet ordnade under rollspelsföreningen Eloria och var orsaken till att jag spenderade fyra dagar ute i skogen utan några som helst moderna bekvämligheter. Sov på marken med endast en filt under och en ovanpå gjorde jag också. Och njöt så till fullo.

Fotona är tagna av Jacob Åberg

Gruppen jag lajvade i (till en början i alla fall)

Resten av lajvarna

Jag spelade då kock på lajvet

Hela min utstyrsel

Mina brännmärken

Tobbi var såklart också med

Buren vi bodde i

Sen har jag tyvärr inga bilder av hur lägren såg ut (än i alla fall) Men kanske det kommer. Ville i alla fall visa upp de här åt mina vänner som finns lite längre bort (och självfallet ni som finns här nära också).

Vi jobbar på

Redo för livet i skogen.

Livet här fortsätter annars som normalt. Vi försöker hålla hemmet någorlunda städat (lyckas väl sådär), vi försöker sova ordentligt på nätterna (lyckas också lite sådär), vi försöker komma framåt med garaget (börjar rulla bättre och bättre) och vi försöker få fixat allt inför nästa helgs storlajv och sedan semesterresan till Visby. Tobbi jobbar rätt mycket just nu. Förra veckan var han fem pass i jobbet (och då är det ju 12 timmars pass det gäller, både dag och natt pass) och denna vecka fyra. Förhoppningsvis behöver han bara vara två pass nästa vecka och inte tre. Men oberoende så får han då semester på torsdag.
Så medan Pappa Tobbi är borta så försöker Tilde och jag hitta på något att sysselsätta oss med. Denna vecka blev det ju mycket Jakobsdagar, men annars är det nog mest att hälsa på vänner och familj eller helt enkelt stanna hemma.

Hade tänkt skriva något mer hit, annat än en trist uppdatering. Men Tilde börjar slänga strumpor från torskställningen nu så jag måste nog rusa.

Att strukturera upp livet lite

Så länge jag kan minnas så har jag gjort listor. Listor på vad som ska göras. Listor på vad jag ska ha med mig. Listor på vad som ska handlas. Och listor på vad jag önskar av framtiden.
När jag slutade skolan så fortsatte jag med mina listor också på jobbet. Jag hade en kalender var jag skrev upp allt jag skulle komma ihåg och det fungerade bra. När jag sedan blev mammaledig så slutade jag och det var nog där kaoset tog i.

Kaoset i mitt liv <3

Jag har aldrig förr haft så många problem med så vardagliga saker. Jag glömde betala räkningar. Jag glömde att hämta upp saker. Jag glömde att handla. Jag glömde deadlines på uppgifter. Jag glömde precis allt. Jag försökte rädda det hela genom att göra en digital lista på datorn, jag sitter ju ändå här för jämnan. Men den hade inte riktigt samma effekt. Jag försökte göra det på telefonen, men med samma resultat där. Till sist tog jag mig själv i kragen och köpte en kalender. En sådan där i bokform som man kan ha med i väskan. En liknande alla de andra jag haft sedan lågstadiet.
Till en början gick det rätt knaggligt. Jag hade vant mig vid att inte använda mig av kalendrar längre och det fungerade sådär. Men nu en månad senare så börjar jag hitta rutinerna igen. När jag kommer på något: Upp i kalendern. När jag känner mig förvirrad över vad jag ska göra: Kolla i kalendern. När jag har fått något gjort: Kryssa av i kalendern. Och vilken skön känsla det är nu när det blivit söndag och veckans lista innehåller endast två ord. Vissa saker har fått flytta till nästa vecka, sådant jag inte längre kan göra något åt innan det blir nya vardagar. Nya saker har börjat droppa in i nästa veckas lista.

Men för första gången på väldigt länge så känns det som att jag har kontroll över det som sker runtomkring mig. Eller, så mycket kontroll som man nu kan ha här i världen.