Inga studier

Det var tänkt att jag skulle börja studera i höst, som kulturmontör vid optima. Ett lite längre namn på utbildningen är ungdoms och fritidsledare inom kultur. Tänk vad det skulle passa mej! Jag hade fixat allt, kommit in på utbildningen och skulle bara besöka skolan för en studieplanering... Men det var också då det svängde.

När jag intervjuades vid intagningen så pratade vi om barnen och hur jag hade tänkt lösa det tillsammans med skolan. Jag sa att jag ville studera lite lugnare första halvåret, så att Tony hinner bli 7-8 månader innan jag börjar studera på heltid. Det här förstod intervjuarna och de  sa att jag skulle kunna arbeta in saker hemma. Perfekt!

Men när jag nu då kom till planeringen så lät det annorlunda. För det första hade de lagt största delen av de ämnen jag fått till godo I SLUTET PÅ ÅRET! Så när jag väl skulle KUNNA studera så då får jag en massa håltimmar och när jag inte ville studera, ja där har de satt in så mycket studier det bara är möjligt. Och det var det andra, allt jag får till godo skulle bli håltimmar i läseordningen. Och inte skulle jag få arbeta hemifrån heller, eller ta igen det senare. Allt skulle följas så som de hade gjort upp studieplanen. Jag frågade också om jag kunde ta med Tony till skolan, så jag kunde fortsätta amma honom men inte ens det kunde de lova. 

Men det var nog redan innan den frågan ställdes som jag började inse att det här kommer inte att gå. Jag kan bara inte ha Tilde och Tony på dagis mellan halv 8 och halv 5, 5 dagar i veckan. Tony är ju bara tre månader! Tanken hade ju varit att studera mest hemifrån första perioden...

Hon frågade hur gärna jag ville ha den här utbildningen. Och det vill jag ju! Mycket gärna. Men ena orsaken til studierna var att jag skulle få ett jobb där jag kunde vara hemma med barnen mer. Och nu skulle själva studierna bli det motsatta. Nej, då får vi nog ta och försöka igen om tre år. Utbildningen har nämligen bara en klass i taget så då jag hoppar av nu måste jag vänta på nästa klass. 

Det här gör att våra kommande fem år kommer se väldigt annorlunda ut än vad vi först tänkt oss. 

Men allt arbete som lagts på att komma in på skolan var inte för gäves. Jag har hittat en helt annan sida av mig själv och jag har insett att jag vill arbeta med saker som passar mig bättre i fortsättningen. Jag måste ha ett arbete där jag får vara social och jag vill ha uppgifter som innefattar planering och problemlösning. Ja, sånt jag är bra på helt enkelt. 

Att börja jobba igen

Sommarminnen

Nu är det mindre än en vecka kvar tills första jobbdagen. Det börjar kännas mer och mer verkligt samtidigt som jag får mer och mer panik över hur det riktigt kommer att gå att bolla alltsammans. Blir som sagt att börja jobba i september. Två dagar i veckan så det är nu inget hutlöst mycket. "Men hur blir det då med studierna?" kan några fråga som vet av att jag fått min studieplats. Jodå, klart som korvspad att jag tänkte försökte hinna med det också.
Jag fortsätter jobba vid Teri-Hus och jag kommer då vara två fulla dagar, tisdagar och onsdagar. Sedan så kommer jag även att gå i skolan, främst på distans med hemuppgifter, men också varannan/var tredje helg i skolan i Vasa. Det jag utbildar mig till denna gång är VVS-planerare och det blir som en ny inriktning inom byggnadstekniken. Så om jag har förstått rätt så borde jag få alla allmänna ämnen samt de allmänna byggämnena till godo. Och om inte så borde det vara rätt lätt att hitta mina gamla anteckningar, de ändrar inte på kurserna ofta precis. Haha.

Tilde träffar medlem ur Koenix

Sen kommer ju då frågan vad vi kommer att göra med Tilde. Nå, nu i september så kommer hon att få vara hemma med pappa. Och när det kniper så får familjen hoppa in lite. Tror vi har i dagsläget två dagar som det kan behövas barnvakt till. Månne nu inte det löser sig. Dessutom är jag ju ändå lite flexibel i mina arbetstider. Endera så börjar jag senare på dagen för att det ska passa barnvakten bättre eller så byter jag helt enkelt dag. Efter september så är tanken att hon ska börja på något typ av dagis. Finns väl egentligen två att välja mellan för vår del. Men vi tänker besöka båda först och se var Tilde trivs bäst. Valet är väl sen egentligen inte svårare än så. Där hon verkar trivas bäst där börjar hon sedan i oktober.

Det känns riktigt skönt att börja jobba. Jag är nog redo att börja vara hemifrån mer och att få träffa lite människor (jo, för jag sitter hemma hela dagarna annars. Eller hur var det?) och bara få koppla bort familjelivet en liten stund. Sen känns det också som att Tilde är redo att lämna hos en dagmamma/dagis nu. Hon kan ju göra så mycket själv redan och kan hon inte själv så säger hon till. Och får hon inte som hon vill så säger hon till. Så det kommer nog att gå bra. Det enda som kommer vara svårt är nog att faktiskt släppa av henne, för jag skulle nog ljuga om jag påstod att jag inte har lite abstinens då hon inte är med mig :)

Gräset är grönast på den här sidan

Arthur och Edgar på bänken

Oj vad glad jag var igår! Jag hade fått ett sms från Matkahuolto och besökte därför deras kontor i Ytteresse under förmiddagen igår. Ett litet brunt paket var vad jag fick och i den låg min smarttelefon! Sprang ut i bilen och satte den i laddaren innan jag försökte starta den. Och skärmen fungerade! Å så glad jag blev! Äntligen får jag byta tillbaka till min egen telefon. Och allt hade gått på garantin så det var ingen faktura att betala. Så skönt.
Körde sen via butiken efter posten och där låg två kuvert adresserade till mig. Det ena var från jobbet. De informerade mig om de 30 semesterdagar jag har rätt till i år. Vilken lycka att få semesterpengar när man annars inte kan jobba just nu! Ibland är nog det här systemet vi har i Finland för bra. På tal om jobbet så har många läst om nedskärningar som kommer göras på mitt jobb i höst. Det här är något de informerade mig om inne i veckan och de sa då att är jag vårdledig till nyår så berörs jag inte av dessa (man får inte kicka någon som är på vårdledig) så jag fick ju då välja om jag började jobba igen, och riskera att bli arbetslös, eller stanna längre hemma. Jag valde såklart det senare eftersom jag är rätt säker på att jag hade fått gå annars, är ju nästan nyaste på jobbet och den som då också kan minst. Men på ett eller annat sätt ska jag väl nog försöka förtjäna in lite pengar i höst. Får se hur vi löser den delen. Men semesterpengar får jag ju i alla fall i år. Det är ju kul!
I det andra kuvertet fanns ett brev från FPA. Kort och gott (och det var väldigt kort) stod det att de nu sett genom de uppgifter jag skickat in till FPA angående återkallelsen av studiestöd och de har konstaterat att den var obefogad. Inget studiestöd behöver betala tillbaka. Yes! Yes! Yes! 2500€ jag får behålla! Hur skönt är inte det? Jag visste ju att jag hade rätt men nog är det skönt att få det till pappers. Inga orosmoln hängande över huvudet längre. Nu ska vi bara få bygglovet för garaget godkänt, men enda orsaken till att det inte skulle godkännas skulle vara att något papper saknas, och sedan tror jag att det är alla papperskrig för den här gången. Känns så skönt så skönt.

Igår var nog gräset som grönast på min sida av staketet.

Tilde bär med sig skon

Men allt har ju sina motpoler, eller hur? I morse kl 5 spydde Tilde ner hela vår säng. Stackars lillan fattade nog inte riktigt vad som hände. Hon har varit jättesnorig så jag hoppades ju på att det bara var slem som ville ut ur magen. Men när vi hade tvättat upp allt så lade vi oss tillbaka i sängen och jag matade henne så hon skulle få somna om. Och då spydde hon igen. Så det var bara att göra hela proceduren en gång till.
Nu har jag inte gett henne något mer. Tänkte det är bäst att låta kroppen vila lite först innan vi försöker igen. Det roliga är ju att Tilde inte alls verkar påverkad. Hon är så glad och pigg så. Vi satt uppe en timme och myste medan pappa stackarn fick gå och sova igen (blev inte många timmars sömn för oss inatt) och nu ligger också Tilde och sover i vagnen. Förhoppningsvis var det bara slem som skulle ut. Men eftersom hon ändå spydde två gånger så blir det inget kalas här hos oss idag. Och det är ju trist. Hade verkligen sett framemot att få träffa alla. Men ibland är det såhär.

När livet ger dig citroner, eller vad hette det?

Andra planer

Så igår kom och gick dagen som jag skulle börja jobba. Och jag är fortfarande hemma. Vad hände riktigt?

I Januari besökte jag arbetet för att diskutera det här med arbetstider och om det var möjligt att jag skulle få komma tillbaka på deltid. Jojo sades det, 2x5 timmar kan de nog lova mig. Perfekt! Jag förberedde både mig och Tilde för det här. Mig främst genom att mentalt veta att jag ska lämna bort Tilde 6 timmar två gånger i veckan (det tar en halvtimme att köra per väg) och Tilde genom att lägga henne att skötas hos flera olika personer och börja mata henne med mjölkersättningar och välling så att hon inte skulle vara i så stort behov av mig.
En två veckor innan jag skulle börja så skulle vi ta kontakt och besluta vilka dagar osv angående jobbet och om jag möjligen skulle ha möjlighet att ta hem arbete också. Då vände det. "Vi har fått  så mycket arbete nu att du skulle endera behöva jobba mer eller så tycker vi att du ska stanna hemma längre". What?! Jag försökte ge olika förslag till en kompromiss men de vägrade. Endera skulle jag arbeta minimum 2 hela dagar (alltså minst 9 timmar borta från Tilde) eller stanna hemma.
Tanken med de 2x5 timmar vi tidigare sagt var ju att Tilde skulle få stanna hemma med vänner och släktingar, men jag kan ju inte kräva att någon skulle sitta barnvakt 9 timmar i sträck sådär bara mitt i veckan. Vilket skulle betyda att jag skulle vara tvungen att sätta Tilde till en dagmamma. För det första tilltalade den tanken mig inte, att lilla Tilde som knappt kan säga mamma ska skickas iväg till en främmande människa större delen av dagen. Och för det andra, hur skulle jag hitta någon på två veckor?!

Så mindre än en vecka innan jag skulle börja jobba så skickade jag att nej, jag kommer inte och vi beslöt att vi hörs igen i juni och ser om juli är en bättre månad att börja jobba deltid i.

Känslan över allt detta är rätt bittersweet. Jag är arg för att de meddelade mig detta (efter att jag tagit kontakt med dem) endast två veckor innan jag skulle börja! Och jag är arg över att ha lovats jobb motsvarande ca 600€. Så nu ska jag leva på 600€ mindre i månaden. Och sen blir jag så arg när de jag pratar med tycker "Jamen, kanske Tobbi tjänar för er båda?". Jag vet faktiskt inte! Två tredjedelar av min inkomst försvann just, är det något som ni kanske skulle kunna slänga ut genom fönstret bara och säga "inga problem"? Här tycker jag alla klagar över att de har för lite pengar och så plötsligt när jag förlorar en del av min inkomst så ska jag bara shut it och leva av Tobbi. Jo jag tackar...
Men sen när all den här ilskan har lagt sig så visst känns det skönt. Nu har jag mer tid hemma med Tilde och jag behöver inte ha dåligt samvete att vi båda samtidigt är borta från henne. Och visst känns det bra att inte behöva lämna över henne till den där främmande dagmamman. Nej, jag vet faktiskt inte hur vi ska göra det här ekonomiskt nu. Det var ju inte precis planerat såhär. Men säkerligen ska vi fixa det.

Fru Chaufför

Ni kan säkert själva räkna upp en massa olika yrken där arbetstiderna inte är de där 8-16 standarden. Läkare, sjukskötare, kassatant eller bonde till exempel. Och chaufför är ju självfallet ett av dem. 

När Tobbi började som chaufför så vet jag att jag var rätt gnällig "måste du jobba så sent" eller "varför kommer du inte hem snart" var standardfraser, men hans första jobb som chaufför var också rätt oförutsägbart. På morgonen kunde han åka iväg på ett tio timmars jobb för att sedan ringa och säga att han inte kommer hem inatt. Alls. Han sover i lastbilen så han får fortsätta direkt imorgon. Och sedan att hans chef var så flummig gjorde det ju inte bättre. Så man kan lugnt säga att det jobbet nog inte passade någon av oss. Inget gick ju att planera.

Nu är det nog mycket bättre. Kör han mjölkbilen så har de rätt exakta tider på hur länge det tar, drar det ut på tiden vet man att det är pga väglag eller krångel vid mjölkcentralen, sådant man vet att är ingens fel och inget man kan göra något åt. Kör han med fraktbilen så vet man redan innan helgen om han är borta hela eller halva veckan därpå (ibland kan halva veckor också bli till hela veckor, men det är sådant man får ta) så man vet oftast med en dags marginal när han borde vara hemma. Så vi trivs rätt bra som det är.

Men nog är det egentligen rätt ironiskt att jag, som har sådan separationsångest och hatar att säga hejdå, är Fru Chaufför. Att varje vecka måste jag säga hejdå till den man jag bryr mig mest om. Men bra träning måste jag erkänna att det har varit. Innan Tobbi började jobba så hade vi suttit ihop mer eller mindre konstant sedan höstadiet. Att han sedan började vara borta halva och hela veckor i sträck tror jag nog bara gjorde gott. 

Nu känns inte en halv vecka nästan alls. "Jamen, du är ju bara borta tre dagar. Det är ju ingenting. Snart hemma igen". Men oberoende om det är hela eller halva veckor så är första dygnet alltid det jobbigaste. Jag hatar att sova ensam, så första natten han är borta sover jag alltid dåligt. Och jag hatar att jag inte har någon att vänta hem till kvällen, så första dagen är jag inte motiverad till att göra något. Men när väl den första dagen gått så känns allt mycket bättre. Vi håller kontakten via nätet och telefonen och jag hittar min "änka-rutin" här hemma. Så efter det första dygnet så rullar allt på som vanligt igen.

Skulle jag byta? Om jag fick chansen, skulle jag ändra något? Nej, jag skulle nog inte det. Vårt liv fungerar bra så som vi har det nu så det finns ingen direkt orsak att ändra något. Och jag vet att Tobbi alltid drömt om att få köra lass till Norge och Sverige så varför ska jag ta det ifrån honom? Visst önskar jag att han var hemma mer, men det hinns nog. 

Dessutom ger hans rutter utomlands en ursäkt åt mig att stanna hemma. För så länge ena föräldern är borta så vägrar jag börja jobba på heltid. Tilde skulle ju se så lite av oss då. Så för tillfället är jag glad att jag får vara hemma och att Tobbi drar in pengarna. Det är också en lyx i sig. Vi får se sedan i april hur vi löser det hela, då min föräldraledighet tar slut och kassan sinar. Hoppeligen löser det sig också.

Så är dagen här

Så kom den sista dagen som jag sätter mig i bilen och kör till Terjärv på en väldigt lång lång tid. Känslorna för tillfället är väldigt neutrala men det kan bero på att jag helt enkelt inte fattat ännu att det här sker. Eller varför. Rent intellektuellt så förstår jag ju varför. Har ju fått pappren från FPA, har fått godkännande från jobbet, har den t.o.m den stora lådan från FPA i bakluckan.
Men på något sätt så förstår jag nog inte att det är här som gränsen går. Efter idag kommer allt vara annorlunda och allt kommer att fokuseras på att förbereda oss inför vårt nya liv. Men just nu känns det inte i kroppen. Kanske på måndag, när jag inte behöver stiga upp för att åka till jobbet. Eller senast den dag då Tobbi åker på jobb och jag ska stanna hemma. Då kanske det klickar att det här verkligen händer.

Sex timmar kvar. Sex timmar, en kaffekopp med bulle och sedan kör jag inte längs med Terjärvvägen på väldigt väldigt länge.

Nedräkning

Nu kör jag iväg till Terjärv för min näst sista arbetsdag!

Hängig

Börjar känna mej trött och sliten. Huvudvärken ligger där innanför pannan men verkar obestlutsam om den ska komma fram eller inte. Kanske en förkylning påväg?
Skulle vara just snyggt. Och folk på jobbet skulle få panik. Ligger redan på gränsen till att inte hinna med alla ritningar jag har listade per vecka. Kan ju föreställa er hur det skulle se ut om jag sa att jag börjar nästa vecka med sjukledigt.
Nu är i alla fall arbetsdagen slut för idag. Den sista ritningen blev just ivägskickad på mejlen, ska föra ner pappersversionen till kopiering och färdigt plocka fram nästa veckas första projekt. Sen är det nog bara att släcka datorn och åka hem.

Tack för att det är fredag.

En helt vanlig dag i Terjärv...

... och plötsligt står tre slovakier i ens arbetsrum.

Wait what!?

Morgontrött

Alltså att ha klockan på 5:30 är helt klart för tidigt...

Men, har man bestämt sig så har man.
Ska nu i alla fall jobba in min sista minus halvtimme idag,
så får jag börja jobba in en ledig dag sedan.

Igår fick vi äntligen pynta julgranen!
Den blev jättefin, använde fjolårets pynt.
(Nej, jag tänker inte köpa nytt pynt varje år,
men hade kanske tänkt köpa NÅGOT nytt)
Så nu är det bara byte av sängkläder
och att föra ut julpyntskartongerna kvar.
Katterna har varit riktigt duktiga,
både med granen och pyntet.
De gillar att ligga under granen och kika fram
så vi har lämnat en lucka mellan julklapparna
var de kan ligga och ha det skönt.

Idag är det som sagt jobbet som kommer först.
Tobbi är på bygget och ser på när de borrar.
Sen blir det att åka hem och äta med Tobbi
innan han åker iväg på jobb.
Förhoppningsvis kommer jag tidigt i säng sedan ikväll.
Tänker nog inte stiga upp 5:30 imorgon...

En snabb uppdatering

Sitter på jobbet och samlar plus timmar. Trögt går det. Har egentligen klart ett hus och skulle inte orka börja på ett nytt nåmer (klockan är ju för allt i välrden halv 8 på kvällen!) men skulle på samma gång behöva sitta här en liten stund till. Så jag tänkte jag skriver detta innan jag packar ihop för dagen och beger mej hemåt.

12 timmar i jobb i dag. Puh! Men ska man arbeta in så ska man. För i morgon kommer väggarna! Det är så spännande! Ska stå där på den framtida gräsmattan och se på när huset sakta men säkert tar form. Sen blir det troligtvis att fortsätta arbeta in timmar imorgon kväll. Lite beroende på hur intressant det är att se på så sitter jag väl här igen samma tid imorgon.
Planerar också att vara borta från jobbet några timmar på onsdag. Då kommer andra våningen på plats! Och sen igen onsdag eftermiddag/kväll jobbar jag in timmar. Det blir med andra ord bara jobb och husbygge den här veckan. Men sen så händer det ju så mycket spännande den här veckan också. På fredag så ska hela huset stå där! Skalet i alla fall, med fönster och förrar och plasttak. (Plåttaket är jag dock inte 100 på när det kommer. Men det blir senast inom nästa vecka skulle jag tro)

Ja, och för er som följer bloggen men som inte ser mig IRL så mycket så kan jag ju meddela att Tobbi INTE behövde på repövning! Vi fick övertalat milin att han inte kunde vara hemifrån den här veckan. Så imorgon när jag står där på vår framtida gräsmatta så står Tobbi där bredvid. Skönt!

Snart har vi vår egen trädkoja i skogen!

Sådär. Nu börjar det nog räcka för idag tror jag. Ska packa ihop mig här och köra hem. Sen blir det att spendera resten av kvällen framför TVn. Pengarna på bordet och det nya avsnittet med Ashton Kutcher står på menyn. Får se sen om jag hinner somna innan Tobbi kommer hem ikväll. Om inte så hoppas jag vi sover gott. Det blir en lång dag imorgon!

Övertid

Woho! Sitter på jobbet fortfarande, är jag riktigt duktig sitter jag här en timme till, men det tvivlar jag nog hårt på... Det fantaskiska med flextider är ju att man kan ta sovmorgon/sluta tidigare, problemet är bara att man måste arbeta in timmarna också.
Så det är att försöka hålla motivationen uppe och knega på med ritningarna. Men snart får det nog räcka. Känner att jag annars kommer somna på vägen hem. Blev inte så mycket sömn senaste natt. Det brukar vara lite så då man ska sova ensam. Sen andra natten går alltid bättre så jag räknar med att få sova in lite timmar inatt då också ;)

Annat som cirkulerar i mitt liv just nu: Tobbi är på en svergie runda igen. Funkar riktigt bra, det är lagom länge att ha bort karn i två dygn. Är det kortare så är han ju nästan inte alls borta (känns lite som att, ska han vara borta så ska han vara borta) och är det längre så hinner man ju börja sakna honom.
Det bästa med sverige resorna är att det alltid handlar om mitt i veckan, så då jobbar jag ju i alla fall hälften av tiden han är borta. På förra jobbet kunde de ha honom att köra lite när som helst, plus att man aldrig visste säkert om han skulle komma hem till natten eller inte.
Det tycke jag nästan var det jobbigaste med att ha en chaffis till make, då man inte visste på förhand om han skulle hinna hem och när han var ledig. Då gillar jag mycket bättre det jobb han har nu, för jag vet alltid var han är och när han är hemma. Sen jobbar han ju någon helg nu som då, men de helgerna kan jag ju endera göra något annat (som att städa, så slipper han det en gång) eller så sitter jag helt enkelt på med honom om det känns att vi träffats för lite den veckan.

Hmm... det där var nog inte tänkt att bli sådär långt.

Annat som händer: Mask-kur! Arthur spydde upp världens bandmask här i veckan. Skit äckligt! Säckert 7 cm lång. Så, nu går båda katterna på maskmedelskur igen. Edgar främst i förebyggande syfte. Det är en tre dagars kur så det är sista omgången idag. Så då borde jag också egentligen städa ur kattlådorna idag/imorgon så att vi får bort allt som kan innehålla mask/maskägg. Skulle vara rätt eländigt ifall vi var tvugna att ha en kur till igen bara för den sakens skull.
Arthur tycker inte att kuren är så äcklig, första omgången tyckte han t.o.m. att var riktigt god. Men Edgar totalvägrar att äta medicinen. Så det blir en hel del lirkande.

Gällande husbygget sker det inte så mycket just nu. Tobbi har varit där och arbetat med grävmaskinen (så det finns inte riktigt något för mej att göra på arbetsplatsen för tillfället) och de första räkningarna för material har kommit. Kan tänka mej att det kommer bli många vita kuver i postlådan det närmsta året.

Det är inte lätt när det är svårt

Med tanke på att min finska inte är den bästa så tycker jag själv att jag är väldigt duktig som faktiskt försöker och vågar prata finska med finnarna här. Jag byter inte till svengelska eller något annat för att göra mej förstådd (ifall det nu inte verkar helt hopplöst).
Men inte är det alltid så lätt och inte blir det alltid rätt. Som idag så frågade en kollega "om jag skulle kunna göra Pannula?" men jag hörde inte riktigt vad han sa (vi satt vid varsit bord i cafeterian) så jag hörde "om jag har gjort Pannula?" så mitt svar var ju såklart "Nej, int än". Och jag vet int vad det är med finnar, men pratar de med en som int kan så bra finska så får de panik så snart det blir något missförstånd.
Nåja, han kom senare via mitt skrivbord så nu är nog Pannula utrett. Men nog gick orden fortfarande fel för mig. Man hinner liksom inte rätta självklara fel alltid då man pratar. Som nästa och förra, till och från, igår och imoron. Självklart vet jag skillnaden men ibland kommer de ut fel. :P
Men hey, jag gör ju mig förstådd och jag får mitt arbete gjort. Och med lite finska varje dag så kan det kan ju bara bli bättre.

Nu är jag då vuxen?

Fick min första lön igår. Min första jobb där jag är anställd tills vidare på heltid. Det är både skrämmande och roligt på samma gång. Både jobbet och lönen.
Saken är ju den att nu har jag inget längre att skylla på. Inget mer "Ja, men jag studerar ju så klart inte pengarna räcker till varje månad" eller "Mina besparingar från förra sommaren börjar ta slut nu så jag kan nog int komma".
För även om det är skönt när man ser att pengarna kommer in på kontot så känns det också skrämmande. För nu MÅSTE det gå runt. Om inte pengarna räcker till nu så använder vi dem fel. Så innan jag springer iväg och spenderar allt på nöjen och skräp så ska jag nog ta och betala alla räkningar och tänka vuxna förnuftiga tankar.