Ett kort studieliv

För nästan en månad sedan var jag på introduktion till skolan där jag skulle börja i höst. Jag fick all allmän info jag behövde, mina kort som intygade att jag var studerande och mitt arbetsschema. Överlag var jag eld och lågor och redo att ta mig an det hela. Det enda som oroade mig lite var att, för att citera lärarna "några kurser kommer gå på finska". Jaja, men någon kurs här och där kan jag säkert klara av. Även om min finska är dålig ser jag den inte längre som något hinder. Det att jag skulle studera hemma kändes också helt bra. Visst, jag skulle inte ha tid att göra annat roligt på kvällarna, som att sitta här och slösurfa eller läsa fantasy, men det skulle säkert gå bra...

Nej, det gick nog inte bra. När handledaren meddelade att "nu finns det mer kursinformation på moodle" så gick jag genast in dit. Två kurser av fyra som skulle börja i slutet av månaden hade upp info. Varje kurs hade två böcker vardera var endast EN av dessa fyra var svensk. Okej, lite jobbigt. Men hemuppgift 1 var att läsa 200 sidor i en av dem, 400 sidor totalt. Det ska säkert gå. Och så svara på lite frågor. Ja, det fixar sig nog. Sen kommer nästa kalldusch. Allt detta arbete ska vara gjort innan den 19:e. Nästan två veckor innan första lektionen. Om uppgiften inte lämnas in så försvinner 10 av de 100 poäng som utgör slutvitsordet. Det var alltså rätt panik att få dessa uppgifter gjorda. Jag började söka mig genom bibliotek efter bibliotek för att hitta dessa böcker. Tritonia (i Vasa) var det enda som jag fick napp på och hade åtminstone tre av böckerna (ska jag var ärlig gav jag upp efter den tredje), två av dem fanns i flera upplagor och exemplar medan den tredje endast fanns som ett enda exemplar. Precis varenda en av dem var utlånade... tills efter första kurshelgen.
Här slog det mig. Jag kommer endera vara tvungen att slåss om dessa böcker med andra kursdeltagare, alltid reservera en bok så de inte ska kunna förnya sitt lån, sedan köra fram och tillbaka till vasa endast för denna lilla boks skull, göra mina uppgifter så gott jag kan och troligtvis lämna in dem för sent, och sedan igen ryckas från boken då den jag "snott" den av har reserverat boken så att inte jag ska kunna förnya mitt lån... Jättekul.
Alternativ två skulle vara att köpa böckerna. Jag kollade snabbt in böckerna på olika sidor och kom fram till att priset låg där kring 50€ per bok. Om man räknar snabbt på antal kurser och om varje kurs har två böcker så ligger priset på litteratur uppe på 600€ per läsår. Väldigt lockande för en vårdledig mamma som tjänar 250€ i månaden (plus det jag kommer få för de två dagar i veckan jag nu jobbar. Minus allt körande fram och tillbaka till vasa). Nej, jag började känna att det här var jag inte redo att göra för att få en ny utbildning.

Så efter att ha tänkt över det ett tag så konstaterade jag att det blir nog ingen skola. Känns jätteknäppt att sluta innan jag riktigt har börjat, men jag har alltid varit den som med pur envishet har tagit mig genom saker att jag känner mig rätt stolt att jag kan ta beslutet redan nu, utan att slänga bort en massa tid på stress och förlora pengar på böcker jag inte vill ha när kursen väl är slut. Det som då gör mig arg är att de jag har berättat detta för så har genast tyckt "Ja, det är nog bättre att ta sådant när man har tid" eller en annan kommentar så säger att jag inte skulle ha klarat av det pga tidsbrist eller dåliga prioriteringar. Och det gör mig arg för jag var absolut redo att lägga ner mina kvällar på det här. Min familj var redo att se mindre av mig och ge mig arbetsro för det här. Det jag inte var redo att göra var att stressa mig sjuk över böcker jag inte kunde få tag på eller att sina ut våran redan lilla kassa för en utbildning "som skulle vara bra att ha". Det här betyder heller inte att jag helt förkastar tanken på att börja studera igen. Jag har helt enkelt bara gjort ett så vuxet beslut att jag har insett att det finns viktigare saker att lägga min tid och mina pengar på just nu. Och visst känns den insikten skönt, för nu får jag återgå till att läsa fantasy på kvällarna och slippa stressa i onödan.

Livet som småbarnsförälder

Hahaha! Tilde kommer springande genom huset, hon tar en hårtuss från filten som ligger på soffan. Hon springer tillbaka genom huset till hjälpköket där katterna sitter (detta med ett uu-uuu-uuu-aah läte) och lägger sedan tussen i kattens päls. Och så börjar det om från början.

Jag antar att det här är just sådana saker om man senare kommer att glömma. Men nog kan det vara underhållande med en ettåring i huset.

Att börja jobba igen

Sommarminnen

Nu är det mindre än en vecka kvar tills första jobbdagen. Det börjar kännas mer och mer verkligt samtidigt som jag får mer och mer panik över hur det riktigt kommer att gå att bolla alltsammans. Blir som sagt att börja jobba i september. Två dagar i veckan så det är nu inget hutlöst mycket. "Men hur blir det då med studierna?" kan några fråga som vet av att jag fått min studieplats. Jodå, klart som korvspad att jag tänkte försökte hinna med det också.
Jag fortsätter jobba vid Teri-Hus och jag kommer då vara två fulla dagar, tisdagar och onsdagar. Sedan så kommer jag även att gå i skolan, främst på distans med hemuppgifter, men också varannan/var tredje helg i skolan i Vasa. Det jag utbildar mig till denna gång är VVS-planerare och det blir som en ny inriktning inom byggnadstekniken. Så om jag har förstått rätt så borde jag få alla allmänna ämnen samt de allmänna byggämnena till godo. Och om inte så borde det vara rätt lätt att hitta mina gamla anteckningar, de ändrar inte på kurserna ofta precis. Haha.

Tilde träffar medlem ur Koenix

Sen kommer ju då frågan vad vi kommer att göra med Tilde. Nå, nu i september så kommer hon att få vara hemma med pappa. Och när det kniper så får familjen hoppa in lite. Tror vi har i dagsläget två dagar som det kan behövas barnvakt till. Månne nu inte det löser sig. Dessutom är jag ju ändå lite flexibel i mina arbetstider. Endera så börjar jag senare på dagen för att det ska passa barnvakten bättre eller så byter jag helt enkelt dag. Efter september så är tanken att hon ska börja på något typ av dagis. Finns väl egentligen två att välja mellan för vår del. Men vi tänker besöka båda först och se var Tilde trivs bäst. Valet är väl sen egentligen inte svårare än så. Där hon verkar trivas bäst där börjar hon sedan i oktober.

Det känns riktigt skönt att börja jobba. Jag är nog redo att börja vara hemifrån mer och att få träffa lite människor (jo, för jag sitter hemma hela dagarna annars. Eller hur var det?) och bara få koppla bort familjelivet en liten stund. Sen känns det också som att Tilde är redo att lämna hos en dagmamma/dagis nu. Hon kan ju göra så mycket själv redan och kan hon inte själv så säger hon till. Och får hon inte som hon vill så säger hon till. Så det kommer nog att gå bra. Det enda som kommer vara svårt är nog att faktiskt släppa av henne, för jag skulle nog ljuga om jag påstod att jag inte har lite abstinens då hon inte är med mig :)

De officiella bilderna

Nu har även bilderna sådär officiellt kommit upp. Gå gärna in och se alla andras fantastiska kläder och beundra platsen vi lajvade på. (klicka på bilden)

Orchlägret

Livet i en barnfamilj

Idag sover vi tydligen i turer. Jag minns inte längre vem av oss som gjorde så att Tilde somnade igår, antagligen Tobbi då det inte finns lagrat i mitt minne. Det var sedan jag som steg upp under natten och matade henne när hon vaknade och var hungrig. Tilde vaknade sedan kl 7 och tyckte det var en bra tid att börja stiga upp. Tobbi förbarmade sig över mig och lät mig sova vidare medan de steg upp. Till 10 sov jag, men medan jag gick på wc så hade Tilde somnat så när jag kommer ut från badrummet så ligger båda två och sover i vår säng.
Så nu sitter jag här ensam, för en gångs skull, och äter frukost. Väldigt ovanligt nu för tiden. Och känns väldigt konstigt.

De bästa man kan önska sig

Bilder från mörka stigars ände

Mörkar stigars ände var namnet på sommarens storlajv. Lajvet ordnade under rollspelsföreningen Eloria och var orsaken till att jag spenderade fyra dagar ute i skogen utan några som helst moderna bekvämligheter. Sov på marken med endast en filt under och en ovanpå gjorde jag också. Och njöt så till fullo.

Fotona är tagna av Jacob Åberg

Gruppen jag lajvade i (till en början i alla fall)

Resten av lajvarna

Jag spelade då kock på lajvet

Hela min utstyrsel

Mina brännmärken

Tobbi var såklart också med

Buren vi bodde i

Sen har jag tyvärr inga bilder av hur lägren såg ut (än i alla fall) Men kanske det kommer. Ville i alla fall visa upp de här åt mina vänner som finns lite längre bort (och självfallet ni som finns här nära också).

Vi jobbar på

Redo för livet i skogen.

Livet här fortsätter annars som normalt. Vi försöker hålla hemmet någorlunda städat (lyckas väl sådär), vi försöker sova ordentligt på nätterna (lyckas också lite sådär), vi försöker komma framåt med garaget (börjar rulla bättre och bättre) och vi försöker få fixat allt inför nästa helgs storlajv och sedan semesterresan till Visby. Tobbi jobbar rätt mycket just nu. Förra veckan var han fem pass i jobbet (och då är det ju 12 timmars pass det gäller, både dag och natt pass) och denna vecka fyra. Förhoppningsvis behöver han bara vara två pass nästa vecka och inte tre. Men oberoende så får han då semester på torsdag.
Så medan Pappa Tobbi är borta så försöker Tilde och jag hitta på något att sysselsätta oss med. Denna vecka blev det ju mycket Jakobsdagar, men annars är det nog mest att hälsa på vänner och familj eller helt enkelt stanna hemma.

Hade tänkt skriva något mer hit, annat än en trist uppdatering. Men Tilde börjar slänga strumpor från torskställningen nu så jag måste nog rusa.