Där jag hör hemma

Jag har nog alltid sagt att jag är en lantmänniska, jag ska inte bo i en stad. Och nu då jag går på Bäckbys små krokiga vägar så kan det nog inte kännas mer rätt än såhär. Jag älskar närheten till naturen, lugnet och de vänliga bysborna (med tillhörande nyfikenhet). Jag känner mig verkligen som hemma när folk hälsar på en när vi möts, även om jag inte vet vem någon är här ännu.

En födelsedagsbukett av ängsblommor

 Visst är jag glad över att jag har bott i en riktig stad under studietiden, det gör att det känns som att jag har prövat på stadslivet. Och visst trivdes jag under studietiden med att bo i lägenhet och att allt fanns på gångavstånd. Men jag har nog alltid varit en frilufts och familjemänniska och då passar jag nog bättre här.
Sen finns det ju vissa nackdelar med att bo på landet också. Det att alla känner alla kan kännas tryggt och mysigt men det betyder ju också att sticker du ut så sticker du ut. Och sen har vi ju problemet med att ska vi och handla någonstans så är det närmre 10km till närmsta butik. Då igen har Tobbi och jag aldrig varit rädda för att sticka ut och vi gillar att köra så att det blir många bilresor gör inte oss något. Men alla platser har sina för- och nackdelar och jag tror absolut att fördelarna väger upp här.

Så jag fortsätter mina promenader, ska bli kul att lära känna vägarna här bättre. Även om jag besökt Bäckby i nästan 10 år redan så känns det som att det är först nu som jag lär känna stället på riktigt.