Diskussionen om vad män (och kvinnor) ska göra i hemmet kom åter upp på matrasten. (Här ska genast poängteras att hälften av de som deltog i diskussionen var män). Det diskuterades som sagt vad var och en har för arbetsuppgifter i hemmet, då en av kvinnorna vid bordet just är mer den här stereotypiska hemmafrun som gör ALLA hushållssyslor (hon jobbar inte heltid och hinner därför vara hemma några timmar innan mannen kommer hem). Även männen var förvånade över det här och tyckte att nog måste han väl kunna byta sängkläder eller tvätta fönster? Men nej, i hennes hem gör hon allt sådant.
För att sammanfatta diskussionen så är ju hushållsarbete upp till var och en. Hon gör allt arbete hemma för hon tycker att det är roligt och är hennes stund för sig själv. Och tycker man sedan att andra i hemmet hjälper till för lite i hemmet så är det inte bara deras fel, då man själv låter dem komma undan med det.
Samt att man inte alltid hjälper resten av familjen genom att vara den enda som gör hushållssysslorna. Visst, det är inte det roligaste som finns, men en dag är du inte där och då står resten av familjen som stora frågetecken och vet inte ens hur ugnen fungerar.
Det här är då sen hur jag ser på det hela:
Att barnen inte gör hushållssysslor är till stor del föräldrarnas val, då de inte kräver det eller har satt dem in i rutinen.
Som exempel, min kusin blev vid 16 års ålder tvungen att tvätta sina kläder själv, om han försökte slinka ner sin tvätt i familjens tvättkorg så sållades den bara ut. Medan en bekant till mig visste inte vid 19 års ålder var sängkläderna förvarades! Hans föräldrar hade bytt sängkläder åt honom hela hans liv.
Ett kvinligt exempel skulle vara en vän som så länge jag kan minnas lagade mat hemma allt som oftast, hjälpte till med städningen och tog hand om sina syskon varje dag. Medan jag själv
kunde göra allt det där, men helt enkelt "orkade inte" och höll mig till att städa mitt rum och turas om med disk-/tvättmaskinen ibland. Tonåringar är lata djur, slipper dom undan med något så slingrar dom sig garanterat ur det.
Att inte den andra partnern hjälper till i hemmet anser jag som sagt att är bådas hel. Hans (ja, vi gör det stereotypiskt här) för att han inte självmant hjälper till, men också Hennes för att hon inte ger honom utrymme att hjälpa till och dessutom låter honom komma undan med det. För det är ju klart att har man inte behövt göra det där hemma, och inte behöver göra det nu heller då man flyttat ihop, varför skulle man? Tröskeln kan bli för hög och det är bådas uppgift att se till att hushållssysslorna fördelas om man vill att de ska vara fördelade.
Visst, jag förstår helt då folk säger att "Men jag hinner ju städa innan han kommer hem" eller att han gör någon mer "manlig" syssla som att klippa gräset medans hon lagar mat, det är ju också att fördela arbete. Det jag inte förstår är varför det är acceptabelt att den ena får ligga och slötitta på TV medan den andre storstädar.
Det har hänt förvånansvärt många gånger att folk blir förvånade när jag säger att Tobbi hjälper till hemma att "jag har nog en kar som hjälper till med disk, tvätt och städning". Och varje gång är jag tacksam över att jag har den man jag har, samtidigt som jag är förvånad över att de här kvinnorna inte krävt mer ut av sina män.
