Städdag, kroppsarbete och matlådor

Oj vad jag njuter av att äntligen ha en kropp som fungerar igen!

Okej, visst. Kroppen har ju nog alltid fungerat, men kanske fokuserat på lite andra saker ett tag. Nu börjar jag dock äntligen vara så pass återställd att jag kan göra kroppsarbete igen. Och det är så skönt! Har beslutat ha städdag idag, eller snarare tvättdag. Har redan satt igång en maskin tvätt och en med disk, bytt kläder på lilltjejen och bytt sängkläder. Tänk, för bara en månad så klarade jag inte av att byta sängkläder själv! Det är verkligen svårt att föreställa sig att något så enkelt kan vara så jobbigt. Men visst känner man av att det inte blivit så mycket fysiskt det senaste halvåret. Kroppen orkar helt klart bara en liten del av det den klarade förut. Men, det är bara att acceptera det, ta många pauser och sedan jobba vidare. Har ju dessutom en liten en som ständigt ska ha uppmärksamhet hon också, så att planera att "så och så mycket ska jag ha gjort idag" är nog dömt att misslyckas. Så det är nog bara att knata på så länge man hinner och orkar.... och minnas att äta i något skede också.

Annars då?

Nu då jag är hemma så har jag stött på problemet "ensidig diet". Att hitta på spännande och intressanta rätter är nog inte det enklaste när man äter två varma mål om dagen, sju dagar i veckan. Vi fungerar lite på det sättet här hos oss att vi hittar några favoriträtter, lagar dem så ofta vi bara orkar äta dem, ledsnas och byter rätter. Och sen börjar det om igen.
Och nu är vi då i den där ledsnas-fasen och skulle behöva lite hjälp med ny mat att inspireras av. Har ni några förslag? Det får vara mat som tar länge att göra, men som är simpelt att röra ihop. Eller som har mycket som ska röras ihop, men det går rätt snabbt. Med andra ord, helst inget som tar länge att göra och som man hela tiden måste stå och arbeta med.
Vi äter som sagt varm mat två gånger dagligen, möjligen kan det ena målet bytas ut mot en sallad eller något annat simplare (på sommaren slarvar vi dock oftare med målen än under resten av året). Kött ska måltiden också helst innehålla, även om vi nog kan äta saker som gröt och halloumi.
Vi gillar att ha en bas, just potatis ris eller pasta. Vi är dock inte så förtjusta i couscous, svamp och bönor så de lämnar vi gärna bort. Vi är dessutom allergiska (eller överkänsliga) för äpplen, nötter och fisk. Så inga sådana recept fungerar heller. Ägg har jag tidigare inte kunnat äta, men under graviditeten började jag klara av dem igen. Har inte testat vad magen tycker om ägg nu efter förlossningen.

Har ni några recept att dela med er av? Var inte rädd att ge oss något som inte passar in på det jag just skrivit (förutom allergierna då), tanken är ju att vi ska hitta något nytt.

Det som blev till och det som lämnade bort

Fredagens bakning resulterade i en plåt morotsrutor. Blev riktigt goda och saftiga, så det receptet ska nog sparas. Glasyren gjordes utan citron, vilket jag nog saknade en aning. Så tror jag gör en annan glasyr nästa gång.
På lördagen fick vi lite bärhjälp på bygget, så nu är alla golvskivor uppe på andra våningen. Tyvärr är ingen där just nu, annars hade vi fått dem på plats redan. Men till helgen så ska det nog vara klart, så då blir det att sätta upp mellanväggarna på andra våningen.
Var ju också på bygget och hjälpte till i lördags. Spacklade på och fick gjort andra varvet i wc, skafferi, halva trappan och vardagrsum våning 1. Så till helgen borde nog alla väggar vara spacklade varv 2, kanske t.o.m. slipade. Beror bara på hur effektiva vi är på fredag och lördag.

Fick meddelande här förra veckan att kursen "Örter i din trädgård" som jag hade tänkt gå har blivit inställd pga för få deltagare. Var ju lite surt. Sen fick jag ytterligare ett meddelande i morse att "Asiatiska smaker" också blivit inställd idag pga att läraren blivit sjuk. Så det blir inga kurser denna vecka. Vilket ju är lite tråkit. Hade ju t.o.m. samlat ihop småmynt för att kunna betala ingredienserna.
Så den här veckan blir det att underhålla sig med annat på vardagskvällarna. En sak är dock positivt, och det är att jag snabbare kan arbeta in fredagen. Och att jag idag hinner äta mat hemma istället för att slänga i mig en smörgås innan jag skulle ha kört vidare till Oxhams.

Seminarium: Ekologisk vardag

Igår var jag på ett jätteintressant seminaruim om ekologisk vardag. Kvinnan som höll det var medlem i Eco-Marthorna och var väldigt livlig och pratglad. Så även om det mesta hon berättade inte var något nytt så gav hennes utstrålning en viljan att försöka lite extra.
Saker som hon pratade om var att veckohandla, tillred maten själv, handla begagnat, städning, kosmetik och lite annat smått och gott. Jag gillade också hennes attityd, då den överensstämde så mycket med min egna. Att ekologiskt närproducerat är såklart att föredra, men att finns inte det alternativet så är det ändå bättre att köpa lokalt än något ekologiskt de transporterat från andra sidan världen.
En annan sak jag tyckte var skönt också var att jag redan kommit så pass långt när det kommer till ett kemikaliefritt hem. Och visst, mina städprodukter kommer från Österrike (vilket ju blir en viss transportsträcka) men den sträckan gör produkten EN gång. Skulle jag köpa en mer slit och släng version här hemma så går det åt rätt många produkter under den andra produktens livstid, och då skulle ju den sammanlagda transportsträckan bli så pass mycket längre.
De största svagheterna jag har är: lång duschar, shoppar nytt för mycket och kör bil själv för mycket. Det första är inget jag planerar att göra något åt. Att duscha är min lyx i vardagen och terapi för kroppen. Shoppingen borde jag helt enkelt ta mig i kragen och skära ner på, på ett område i taget. Man behöver ju faktiskt inte så mycke saker som man faktiskt har. Den sista punkten har jag också lite problem med att reglera, för bil måste jag ta till jobbet (det går inga bussar den vägen och vi har alla lite olika arbetstider). Men förhoppningsvis blir vi lite bättre på att använda cyklarna till sommaren plus att efter flytten halveras ju arbetssträckan med det dubbla, så det måste man väl se lite som en miljövänlig handling? Och veckohandla kan jag bli bättre på, så att det inte blir så många varv via Sale.

Det är klart att när vi nu bygger så försöker vi tänka på det här miljövänliga. Vi har bergvärme iställe för oljepanna, LEDlampor istället för glödlampor, plats i trädgården för nyttoväxter, sparar det vi vill spara och använder lite loppisfynd (och ska sedan ge bort/sälja det som vi inte sparar), A+ märkta vitvaror, ordentligt med isolering i väggarna, reningsverk med kompostering och säkert mycket mer.
Men jag kan ärligt säga att vi tagit oss en del friheter. Vi bygger ju ändå nytt, ska man vara riktigt miljövänlig så borde man ju egentligen renovera gammalt. Dessutom kommer det ju som sagt rätt mycket nytt, i form av fast inredning främst. Men det här är ju ändå ett hem vi ska bo och leva i väldigt länge, så då tycker jag också att om man gör det rätt på första gången så är det på sitt sätt miljövänligt, för så länge vi trivs så kommer ju ingen inredning att bytas ut "för tidigt".

Men just nu känns det rätt svårt att förändra mitt liv ytterligare, att ytterligare försöka leva mer miljövänligt och samtidigt bolla med jobb, bygge och allt. Men det att säga att man inte har tid tycker jag egentligen är världens sämsta ursäkt, för allt handlar om att prioritera, men vissa saker får jag nog börja med först när vi flyttat in i nya huset och inte sätter varenda lediga kväll på att bygga/planera inredningen. Så jag prioriterar bygget just nu snarare än påstår att jag inte har tid.

Men vad har ni för miljövänliga tips? Vad gör ni för att leva mer miljövänligt? Och om ni inte gör det, varför vill ni inte leva miljövänligt? För alla gör vi ju ett val varje dag, varför är ni inte intresserade av att ändra ert liv just nu? Jag berättade ju just själv att jag prioriterar bygget framöver att förändra mina vanor, så jag tycker inte det är fel att fråga efter era orsaker ;)

Sluta stirra!

Börjar bli lätt led på folk på jobbet. Jag har nu två torsdagar i rad ätit rätt dåligt (mådde jättedåligt och gick t.o.m. hem tidigare förra torsdagen pga det, och idag kan vi helt enkelt konstatera att all mat smakar inte precis gott när man värmer upp det en andra gång).
Och nu står dom där och stirrar och kommenterar! Och inte hjälper det att säga till dem att sluta. De har ingenting att göra med det och jag blir bara så störd. Det är som att vara tillbaka på lågstadiet.

Så nu tänker jag reda ut det här för de som någon gång har undrat en gång för alla. För jag är urled att folk tycker att det är något fel på mig då jag inte tycker om att äta medans de stirrar på mig.

1. Ja, jag vet att jag äter mindre måltider än en vanlig person, min magsäck är liten och det ryms inte så mycket i den, men det kompenserar jag med att äta ofta! Eller påstår ni alla att ni äter ca 6 mål mat om dagen?(Ja, det är en vanesak. Men det är mina vanor och jag måste inte vara som alla andra. Jag vet att om jag tränade upp magen att äta mer så skulle det rymmas mer innan jag kände mig mätt. Men jag går upp i vikt med den mängd jag äter nu så jag ser ingen vits i det.)


2. Ja, jag är kräsen. Gillar jag inte maten så äter jag den inte. På samma sätt dricker jag heller inte sprit om jag inte tycker att den är god. Jag älskar att äta mycket och länge tillsammans med vänner och jag älskar att pröva på nya saker (speciellt då systern kokar ihop något, för det är alltid jättegott) och jag njuter av att äta. Mat är en nödvändighet för att man ska överleva men jag förstår inte varför det inte också kan vara en njutning i livet. Vi spenderar ju ändå flera timmar dagligen med att stoppa i oss saker.


3. Ibland funkar ätandet bättre (oftast när det är löjligt god mat) och då kan jag ju minska på antalet mål per dag. Så ibland blir det bara ca 3 mål mat om dagen. Men går det andra vägen och jag äter en sämre lunch så då kompenseras det alltid med ett mer mångsidigt mellanmål.


4. Jag har inte anorexi! Jag vet att den tanken har slagit folk och den är fel. Om jag har något annat fel än att jag är kräsen så har jag stressmage. Och den funkar sämre under stress= Då folk stirrar för att observera varenda tugga jag får i mig. Jag har i 6 år försökt gå upp i vikt och har äntligen nått målet på en viktökning på 10 kg. Jag tycker det är fult att vara för smal och man har ingen energi när man är smal, vilket är himla tråkigt för en så pass aktiv person som jag.

För att lite vidare berätta om stressmagen. Den funkade förenklat så att hade jag för starka känslor (var för glad, för ledsen, för stressad, för arg, för ivrig) så överarbetade magen maten och den stannade inte i kroppen särskilt länge (rann rakt igenom, aldrig andra vägen!) och det är ju helt naturligt att händer något sådant med magen så mår man inte riktigt bra efteråt. Så livet var ett konstant illamående. Och fortsätter det att hända igen och igen och igen så blir man mer och mer stressad. För man vet att kan man inte hålla tillbaka känslorna medan man äter så kommer det att hända igen.

Och att folk sedan började observera en så minskade ju inte det minsta på stessen. Måltiderna blev en pina utan dess like och jag minns att jag i ett skede blev så arg över att de inte förstod, inte frågade hur det egentligen låg till utan bara antog att jag hade en ätstörning, att jag helt enkelt tog med mig min tallrik till mitt eget rum och slängde igen dörren. Där kunde jag sedan sitta och äta, utan folks blickar och med fokus på datorn istället för på den mat som fanns kvar. När tallriken var tom förde jag den tillbaka till köket. Visade att den var tom och gick ut. Jag vet inte om de kontrollerade min roskis efter att jag gått (I alla fall skulle de inte ha hittat något för jag åt verkligen upp allt) men åtminstone blev det lugnare efter det.

Sista året i gymnasiet var jag så sjuk att jag seriöst inte visste hur jag skulle kunna flytta hemifrån. Att det dessutom körde ihop sig med kompisgänget gjorde ju inte det hela lättare, men utan att gå in på det vidare så var mitt hälsotillstånd en av orsakerna till att jag slutade umgås med dem, jag klarade inte av att ta hand om mig själv och mitt sociala liv samtidigt. Så pass jobbigt var det och stödet fanns inte där, för som sagt hade jag en ätstöring i andras ögon. T.o.m min läkare tyckte bara "du måst lära dig att leva med det".

Jag hade också en lång lista på saker jag inte kunde äta som endera var för krävande för magen eller som påskyndade processen. Jag hade t.o.m. en doktorsordination på att jag inte skulle äta ärtsoppa!

Men allt blev sakta bättre och idag lever jag normalt igen. Jag kan fortfarande inte dricka kaffe eller alltför många glas mjölk, äta ägg eller äpplen eller strunta i mina matvanor. Jag har som sagt äntligen gått upp den vikt jag förlorade under de svåraste perioderna och mitt mål är att aldrig mera behöva uppleva det igen.

Så döm inte folk om du inte ens ids fråga var deras problem är.