Ja, idag gick väckningen lite bättre. Inte som igår...
Alla pratar om att det har blivit höst nu. Och jag märker redan skillnaden. Jag har nämligen mycket lättare att gå och lägga mig när det väl är är lite mörkare. Nu på sommaren har jag kunnat vara upp till en 1 tiden på natten. Och det säger ju sig självt att jag är trött på morgnarna då jag stiger upp halv 7. Men redan nu är jag dötrött en 11. Så ja, det är nog höst nu.
I alla fall. Det blev rätt lite sömn i helgen då vi reste hem från Visby. Första dagen på jobbet gick bra och på måndagen var Tobbi i jobb så jag var ensam hemma. Så att gå och lägga sig någorlunda tidigt var inget problem. Problemet kom sedan på morgonen. Jag har ett vagt minne av att telefonen gav ifrån sig något oförstående ljud och att jag hade tryckt på "bekräfta"... Det var då alltså larmet som gått igång. Jag hade tryckt av det och lagt huvudet tillbaka på kudden. Alla förstår ju hur det slutade.
Jag vaknade med ett ryck och undrade varför inte alarmet hade gått av. När jag ser på telefonen så hoppar hjärtat över ett slag. 08:06. Jag borde ha varit på jobbet för sex minuter sedan. Jag gav ifrån mej ett litet tjut, väckte i misstag Tobbi, sprang upp, slängde på mig kläderna och kom nätt och jämnt ihåg att ta med lunchen.
Tack och lov att jag har flextid! Min chef skulle annars vara så arg på mig vid det här laget. Å andra sidan, skulle jag inte ha flextid kanske jag skulle vara lite mer noggrann med att faktiskt komma i tid. Men oberoende så är jag evigt tacksam för den lilla lådan på väggen där jag stämplar in varje morgon.
Idag gick det igen bättre. Kom mig upp efter andra snoozningen. Arbeta på på jobbet. Var till och med lite övertid för att få in det mesta av det jag försov mig (har fortfarande typ 25 min på minus men det hinner jag lugnt ta in innan helgen). Vi sov dock för lite inatt så ikväll är högsta prioritet att komma oss i säng tidigt. Får se hur det går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar