Varför blir vi så arga och besvikna när något försvinner? Visst, det är ju klart att vi vill behålla de saker vi arbetat och betalat för. Men när det kommer till kritan så är det bara saker, något vi kan leva utan. Ofta handlar det ju om de känslor som finns bakom det hela. Minnen, känslor, tankar. Det är ju de som är viktiga. Och de försvinner ju inte med föremålet. Så vad gör det då om något är borta?
Jag skriver detta inte för att jag tycker andra är fjantiga då de är så sentimentala över saker, utan för att skriva av mig själv så jag kan släppa att något kärt gått förlorat. Och att jag känner mej själv löjlig över att jag är så ledsen, det som fanns bakom det hela är ju ännu kvar. Så varför är jag då ledsen över något så materiellt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar