Ibland finns det saker man inte vill skriva på internet. Endel saker tycker jag att jag ska berätta åt er personligen eller så ska ni inte veta av det alls. På samma gång är det något jag inte vill glömma bort. Så det blir något opersonligt. Inga namn nämnda. Inga platser eller tider. Bara känslan över att inte kunna göra något.
Något av det läskigaste jag har varit med om är den gång som det gick längre än vanligt och han svimmade. Att se honom slak i stolen med blicken tom gjorde mig panikslagen. Jag skrek hans namn och i mitt röriga huvud försökte jag minnas vad man borde göra. Då kvicknade han till igen. Och sen var det bra med det. Han mår bra nu. Men känslan och bilden kommer alltid att finnas i mitt minne.
