torsdag 22 mars 2012

Egna fördomar

För det mesta pratar man ju om andras fördomar, men vad är egentligen mina fördomar om andra? Alltså om den grå massan? För den tanken i sig är ju rätt intressant.

Efter att ha funderat ett tag konstaterade jag att mina fördomar mot andra är att folk är trångsynta, skeptiska till det som är annorlunda och nytt och överlag att folk är pessimister.
Varför tänker jag såhär om andra? Troligtvis för att det är sådana kommentarer som satt sig i själen, alla glåpord och skeptiska kommentarer man hört av andra, om andra och om en själv.
Men är fördomarna då befogade, är folk faktiskt så som jag ser dem? Janå, är det inte det som är grejen med fördomar, att man egentligen inte vet om de är sanna eller inte? En fördom är ju bara en förutfattad mening om någon innan man lärt känna dem.
Det fina med att anse att andra är pessimister är ju att man ser sig själv som optimisten i skaran. Vilket ju gör att samtidigt som jag har fördomar så är jag optimistiskt inställd till att mina fördomar inte kommer besannas. För det mesta i alla fall.

Vad vill jag ha sagt med det här inlägget? Inte mycket egentligen. Bara konstatera att när du diskuterar andras fördomar så visar du även vilka dina egna fördomar är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar